Det enda som kan ändra mig är tiden. Inte något stort, inte något revolutionerande. Jag kommer med största sannolikhet inte ha samma åsikter som nu om tio år. Men det känns trots allt bättre att tänka så. Att om tio år, kommer jag fortfarande vara mer vänster än höger. Fortfarande tycka McDonalds är ett skitföretag. Att alla multinationella företag är skit för den delen. Att det satsas för lite pengar på kulturen. Jag önskar så innerligt, att jag ändå någonstans långt in, kommer stå för de saker jag står för nu. Jag vill inte glömma. Jag vill inte skratta och tänka, åh, då var jag alltför rolig. Jag vill inte ha samma känsla som när jag tänker på när jag var 10 och dansade till A-teens. Jag vill inte skämmas. Jag vill vara stolt över mig själv och de val jag gjorde, hur dumma de än är.
Jag vill inte ångra.
