Om wikileaks

Peter har redan tipsat om den, men efter att gråtit och blivit förbannad denna söndagmorgon, måste jag tipsa de som läser denna blogg. Titta på dokumentären om wikileaks nu!

Klicka här för att komma till svtplay!

Om film

Vill bara komma med ett filmtips för den som inte är ute efter världens djupaste film, men inte heller en klassisk hollywoodare. För att komma till saken: Julie & Julia. Med bästa Maryl Streep som är helt fullkomlig otrolig i filmen. Jag ska inte säga vad den handlar om exakt, för jag är så dålig på sådant. Men två historier med 50 års mellanrum ungefär, bra skådisar, massa god mat och lite franska. Ett recept för en bra film.

Om saknad

Idag saknar jag min finaste Benjamin lite extra mycket. Fast det känns ändå helt okej, jag saknar ju trots allt i mitt gamla flickrum hos pappa. Inte helt fel det heller.

Om att en fika eftersökes

EMIL JONSSON.
Jag är i Tranås, det är även du, vill du dricka kaffe snart, kanske en pepparkaka eller lussebulle? Prata viktigheter och oviktigheter?

Förresten såg jag dig idag, du, Martin och en ambulans. Jag bankade hårt på en fönsterruta i det gröna huset på din högra sida när du satte dig i bilen. Sedan ville jag springa ut, men hann liksom inte innan ni backade iväg.

Anyway, FIKA???

(Om du säger nej blir jag arg, eller lite ledsen, eller båda)

Om min torsdag

Idag har jag träffat min lilla Afzelius som ska bli mamma. Vi var ute och loppisfyndade, jag kom hem med 5-6 dukar, plåtburk och något slags "konst"verk men torkade blommor i (här var jag påväg att skriva uppstoppade). Julia hittade finfint linne och bästa koftan. Fast egentligen var ju det finaste av allt att faktiskt vara med Julia. Det känns så skönt ändå, att vi är på så olika ställen i livet, ändå känns allting precis lika bra som innan, om inte bättre.

Om passfoton

Idag var vi i eksjö, jag och min far. Vi skulle hämta farfar som har legat på sjukhus, först skulle vi dock fixa nytt pass till mig, eftersom jag nyligen upptäckt att mitt snart går ut. Sagt och gjort, vi beger oss mot eksjö polisstation (eftersom man inte kan göra sådant i Tranås). Jag var himla glad, eftersom jag nu skulle slippa att se ut som en psykopat på mitt passfoto. Jag vet att många säger så. Men jag gör verkligen det. Dagen fotot togs hade jag över 39 graders feber och försökte fixa mitt unkna utseende med för mycket smink. Alltså är jag helt svart runt ögonen, mina ögon är glansiga och jag stirrar in i kameran samt gör en sjukt konstig min. Kan ens inte förklara hur skum minen är.

Idag var i alla fall dagen, som jag skulle få ett pass där tullen inte tror att det är någon annan. Där ingen skrattar när de tittar på bilden. Jag tillbringade lång tid med att fixa hår och diverse saker som jag ansågs behövde fixas. Övade min passfotobild. Många gånger. Framför spegeln, framför min far, framför min hund. Ja allt och alla som fanns tillgängliga. Sedan ställer jag mig självsäkert framför kameran, med min inövade pose. Sedan får jag se min bild på skärmen. Jävla bild. Jävla pass. Jag ser helt knäpp ut. IGEN. För först togs en bild, sedan en till, men då var jag påväg att titta bort. Så nu är bilden dum igen. Inte alls som min inövade halvflirtiga pose. Bara ett stort och ett litet öga, och en snörpt mun. Bättre lycka nästa gång!

Om en natt

Jag tittar på trolltider hela natten och drömmer om våren, och sommaren. Det är så mörkt nu och det liksom skaver överallt. Och kylan gör mig alldeles narig inuti. Fast jag tror att det har med stressen att göra, denna ständiga stress. Som trycker och förvirrar. Stress för skolan, julen, att inte hinna, glömma att leva, framtiden, dåtiden, nutiden. Allt det där.

Det där med att fånga dagen är inte så lätt som det låter.

Om en helg

Jag var som jag tidigare skrivit om i Uppsala under helgen. Min finaste, finaste Julia bor där. Som gör min värld lite bättre och finare för ett kort tag. Härligt ändå. Lägger upp en bild som gör mig så glad att det liksom pirrar till i hela magen, liksom från botten.

Om skolan

Heja mig som har skrivit klart min slutuppgift till delkursen och lämnat in den innan klockan 21.00. Det är nog första gången som jag inte stressat skickar in det 23.59 sista dagen. Nu kan jag alltså slappna av och bli en vanlig människa igen. Kanske uppdatera lite oftare. Skriva mer viktigheter. Nu har jag bara en delkurs kvar, sedan har jag klarat en hel kurs. Då ska jag fira!

Om att sova

Nu är vi hemma och ska sova. Det känns som att jag tappar lite av mig själv för varje steg jag tar.

Om att flyga 2

På grund av flygrädsla har jag inte kunnat skriva innan. Jag har varit allt för rädd och orolig. Haft ont i magen, varit stressad och inte kunnat tänka alls. Men nu, nu är jag framme i Uppsala. Alltså överlevde jag. Däremot trodde jag verkligen att jag skulle dö när jag satt på planet mellan arlanda och amsterdam, på väg in, började hela planet ryck och skaka. Jag fick seriös dödsångest. Såg hur alla på planet liksom rycktes från sida till sida i sina stolar. I högtalarna ropade de ut att det bara var "some tiny bumps, hehe". Jävla idioter tänkte jag, vi kommer dö. Inga tiny bumps här inte. Döden. Döden kommer. Jag började gråta. Igen.

Men jag överlevde visst.

Annan rolig sak är att jag skrev på min uppgift till skolan på planet. Bredvid mig hade jag en universitetslärare i kemi, som ansåg att han fick klaga på mitt språk, säga att jag missuppfattat uppgiften osv. Alltså läste över axeln. Han kanske försökte var snäll, men jag blev mest ledsen och kände mig dålig. Allting slutade med att jag satt med datorn i knät, vänd mot honom, hukad över skärmen för att han inte skulle kunna läsa.

Nu dricker jag vin, sen ska vi ut. Livet känns fint ändå. OCH OCH OCH, Essa är här. Min borttappade släkting som bor 3 minuter från Julia. Bra sådant där tycker jag.

Om att flyga

I övermorgon åker jag till Sverige. Alltså på torsdag. Och allt jag kan tänka på är att jag inte vill dö i en plankrasch. Varje gång jag flyger är jag nästan övertygad om att jag kommer att dö. Framförallt om det skakar och rycker. Jag börjar gråta och får lite lätt panik. Sist jag åkte hem, grät jag när vi startade. Bredvid mig satt ett liten pojke som tydligen också var rädd för att flyga. Han frågade mig varför jag grät. Upprörd som jag var sa jag: För jag inte vill dö. Varför ska du dö frågade han. För att vi kommer att krascha svarar jag. Detta resulterade i att han också får panik, varpå pojkens mamma kollar argt på mig. Jag rodnar och gråter ännu mer. Det var en rolig flygresa. Bättre lycka nästa gång.

Om att åldras

Ibland känner jag, eller lite mer ofta än sällan, rädsla för att bli gammal. Sådär riktigt gammal. Och ensam. Gammal och ensam. Jag vill inte sitta på ett hem och varje dag önska att någon kom och hälsade på mig. Utan några föräldrar, någon äldre att förlita sig på. Det kommer vara jag som är äldst, och vem ska jag då fråga om råd? Det skrämmer mig, jag blir så otroligt ledsen av hela tanken. Helst vill jag att alla i mina finaste och viktigaste personer alltid ska vara där. Jämt.

Därför är det skönt att tänka på att jag och min finaste Julia har en plan. En plan för att slippa sitta och vara helt ensamma. När våra partners (om vi ens kommer ha haft några) är döda och våra barn inte längre vill se oss. Då har vi allt klart. Vi ska bo i ett hus (just nu i Frankrike). Den ska bara vara en enplansvilla helst en gammal lada. Måste tänka på att vi säkert kommer ha genomgått x antal höftledsoperationer och kommer vara för trötta för att kunna gå upp för några trappor. Vi ska dricka alldeles förmycket vin. Ha på oss stora hattar, sådana där som engelska tanter oftast har. Sitta och spela kort och åka in till stan och handla i gamla nattlinnen och tofflor. Kanske med papiljotter i håret. För man får göra det, om man är två gamla tanter med ett hus på landet. Vi ska äta massor av kakor och bakverk, för det kommer inte längre spela någon roll om vi väger över 100 kilo. Huvudsaken är att vi har roligt. Och kan gå. Gå är viktigt. Och vänskap. Och vin.

Allt det gör att tanken på att åldras inte längre känns så skrämmande. I alla fall inte om jag gör det med Julia. Det går inte att känna sig ensam då.

Min Idol

Min största idol, någonsin, jämtjämtjämt är Patti Smith hon är ungefär den coolaste, finaste, bästa artisten någonsin. Tycker jag. Och det finns en låt, som jag lyssnar på om och om igen just nu. Den är så fin och alla borde lyssna på den. Verkligen alla.



Förövrigt såg jag henne i somras och det var nog bästa någonsin.

Ord

Det som pågår nu är bara en grå hållplats i livet, tills det riktiga börjar. Och där står jag och stampar ilsket på marken. Tiden går så långsamt här. När jag står där, på min lilla gråa hållplats, tycker jag att livet inte är så stort. Inte så grandiöst som många andra verkar tycka just nu. De bor ihop, studerar på riktigt, de dansar varannan natt, läser fina böcker, har fina personer att fika med. Ibland gör det så ont att andas. Det river i hela lungorna, hela kroppen. Och jag saknar, jag saknar mitt blå rum med den blå byrån. Jag saknar kaffe i trädgården, jag saknar att hata Tranås tills jag bara ser svart. Jag saknar att längta bort till Frankrike. Allt skulle bli så underbart här, jag skulle upptäcka så mycket här. Om mig själv, om andra. Träffa alla de där människorna. Komma på vad jag verkligen, verkligen vill göra. Men det är inte så lätt, det här med att leva. Och jag måste lära mig att sluta måla upp luftslott. För på något sätt, hur bra jag än har det, blir jag alltid besviken. Det är nog det, som är problemet, att jag hela tiden förväntar mig så mycket, att hela min värld ska vändas upp och ner, att allt ska få mer färg. Mer ljud, ljus rörelse, känsla. Och precis som innan, glömmer jag, att faktiskt se allt det fina jag har. I all min röra av val och möjligheter. Av längtan och förhoppningar lever jag faktiskt ett liv. Just nu. Och det är helt ärligt ganska så fint det med. Kanske inte precis som jag trodde från början, men förmodligen bättre, på sitt sätt.

Pilates

Okej, jag har efter att Julia (Länk här!) sagt hur bra det var, så laddade även jag hem någon sort av pilates med en hollywoodtränare. Så för en timme sen gjorde jag den. Eftersom jag mitt i natten jämt tänker att jag ska ut och springa och så, tänkte jag att lite pilates är ju typ samma, eller? Efter det här passet kan jag konstatera att jag är:

1. Extremt otränad
2. Otroligt ovig
3. Väldigt okordinerad

De tre punkterna ovan går inte riktigt hand i handske med pilates. Men, jag är pepp ändå. Mest för tränaren säger: You can do it och Looking good! Det är tills jag kommer på att hon inte pratar just med mig vill säga.

Att tillägga är att jag försökte mig på att göra något som heter kickbox bootcamp efteråt, det gick mindre bra. Efter tio minuter snubblade jag på mitt golv och ville spy. Dålig ide.

74

Blev otroligt glad när jag upptäckte en liten fin ask med hela 74 kronor i. Och 50 öre, men de får man tydligen inte använda i Sverige längre. EN DAGENS TACK!!! eller kanske 2-3 öl eftersom Julia ska ta med mig på äventyr på nationer i Uppsala. En helt ny värld finns att upptäcka där ölen är billig och massa studenter vistas. 

Titta vad glad man kan bli för 74 (och femtio) när man pratar i skype.
Förresten ser man ju lätt hur avundsjuk Julia är.
Hon har minsann inga fina burkar med pengar i.

Hjälp en lite lätt borttappad tjej

Nu är det såhär att jag tills måndag ska skriva om digitala medier. Grejen är att det är så otroligt flummigt. Helt konstigt. Vissa texter säger att konst på nätet: net.art som det heter, är maillistor och massa skumt. Eller så är jag helt pantad och fattar inte. Men jag brukar tycka jag är förhållandevis smart. Nu om någon har mer koll på detta än jag, klistrar jag in uppgiften, bara för att få lite reflektioner, från någon. Snälla?

Uppgiften:

Den här uppgiften berör särskilt digital konst. Läs Paul, Green och Garcia. Titta på de nätkonstverk som länkas till i momentet, samt några av de videoverk som ligger efter momentet bland kursmaterialet.
Studera sidan www.monet2010.com (obs! sidan kräver Adobe flash player). Fundera dels över hur ”nya” medier förhåller sig till de ”gamla” som denna delkurs i övrigt har handlat om, dels över hur de olika medieformerna förhåller sig till varann. Dvs. vilka fördelar/nackdelar det finns hos ett medium jämfört med ett annat.
Om hela frågeställningen kring nya medier börjar kännas lite gammal, vad gör vi då? Ifrågasätter mediebegreppet, eller dess relevans för konstdiskussionen? Går det? Är vi dömda att börja om eller att förlita oss på att det alltid kommer nya ”nya medier”?

Update

Jag åt en clementin. Den var god. Jag har fått min tro tillbaka

Clementiner!

Just nu äter jag nästan bara clementiner. Ja, jag bröt mitt löfte om att inte köpa något, jag köpte 1,7 kilo clementiner. Det är ju så gott. I alla fall, i morse när jag åt min dagliga scrambled eggs och clementin var den jätteäckligt och hård, jag kunde ens inte äta upp den. Jag kan ALLTID äta upp clementiner, men nej. Då tog jag en ny, den var också hård och äckligt. Nu vågar jag inte prova en ny, för om den är lika äcklig tappar jag tron på clementiner. Allt jag vill är att ha en god, lagom sur clementin, ska det vara så svårt?

Tänkvärt

I brist på annat, tycker jag att ni ska läsa det här:

http://www.underbaraclara.nu/187187/2010/12/01/en-riktig-karl-skare-va/

seriöst, läs det nu!