Andas

Just nu, vet jag inte riktigt hur jag ska må, för det finns de saker, som jag blir så otroligt glad av att tänka på, nästan så det spritter i hela kroppen, och bara jag tänker på det så ler jag, liksom. Sen samtidigt, finns det sådana saker, som nu hänt. Som gör mig så orolig, rädd, och helt enkelt tom, och när jag tänker på det får jag svårt att andas, då känns det som att varje andetag är som att gå flera mil med en ryggsäck med massa sten i. Fast om det inte var, alla de sjuka saker som hände nu, då skulle jag kanske inte uppskatta de otroligt bra sakerna heller. Eller så jämnar de mest ut min vardag, för att bilda den vanliga gråa massan.

Ibland appropå ingeting, eller kanske appropå den titel som jag valt, så glömmer jag bort att andas. Ibland kan jag sitta, med att göra, tja, vad som helst, och komma på mig själv att ta världens sipp efter luft, för jag liksom glömt det, och inte fått nog med syre. Samma sak kan hända mitt i natten och så vaknar jag av att jag inte kan andas, när jag kommer på att jag visst kan det, bara att jag inte gör det. Och den senaste tiden har jag börjat fråga mig själv om detta är farligt?

Hur som helst, jag är kanske blank just nu, fast det är jag ju inte alls, bara känslomässigt förvirrad. Liksom.

Det som är viktigast är ju ändå att andas.