Jo, precis

Det är ju inget av det här som spelar någon roll sedan. Jag förstår inte varför man bryr sig så himla mycket egentligen. Om några månader kommer jag ens inte komma ihåg att jag kände såhär alls. Det är väl jävligt jobbigt i sig. Men vad fan, jag klarar inte av att skita i allt, även om jag försökte, och jag blir så fruktansvärt arg på de som gör det med. Jag begär så jävla mycket av alla andra, ibland för mycket. Trots allt, man kan ju bara ändra sig själv. Fast det går inte så bra det heller faktiskt. Jag borde ha lov hela tiden. Nästan i alla fall.

Mmm, och just det, förlåt. Jag kan inte göra så mycket mer åt det heller, faktiskt. Sen så blir det lite mycket ibland. Liksom. Förresten är liksom ett av de bästa ord jag vet, liksom. Det känns så bra i munnen. Liksom, det är lagom.

Särskrivningar har jag börjat med, utan att jag förstår det själv. Jag hatar särskrivning. Och när folk ska säga något och inte gör det. För jag är sjukt jävla nyfiken, så då blir jag så jävla förbannad. Faktiskt.

Hur som helst. Inget av det här spelar nog ens någon roll om en vecka. Men egentligen, vad gör det? Bara en liten grej. Som betyder något för mig. Men det är desto fler som ens inte vet vem jag är. Så egentligen. Det är väl inte så jävla hemskt det heller. Fast det är rätt jobbigt ändå.