Till dig som läser, just du, du du.

Jo det här är till Amanda, jag läste precis din jättelånga, jättefina, jätteöppna, jätterörande kommentar, jag hade inte läst den förens nu, och jag blev bara så glad, helt enkelt, och jag tänkte nu skriver jag det, här, så du vet, om du läser. Och att jag faktiskt känner igen mig. Nu kände jag att jag saknar dig, fast jag nästan inte träffat dig. Konstigt det där.