.

Jag minns varje detalj av ditt ansikte. De små groparna, hur din mun såg ut när du log. Fast det finns inget äkta kvar nu. Vi kan försöka, men allt är tömt. Inte en gnutta samvete att luta sig mot. Inga drömmar om luftslott som kan rädda oss nu. Vi står väl här, och tystheten har blivit vår bästa vän. Jag lyssnar på musik, som tar mig tillbaka bara någon minut. Blundar.