Jag har tänkt, så oerhört mycket, eller det gör jag väl mest hela tiden. trots allt. Men någon gång måste väl allt det här förståendet, och förlåtandet ta slut. När har en människa inte mer att ge? Det måste ju vara många, som tillslut helt enkelt bara förlorar tron på mänskligheten, hur många svek kan man gå igenom innan man bara, ger upp?
Och jag menar inte att jag känner så, jag bara undrar, som att Nelson Mandela, bara förlät, han kände inte det där hatet som så många andra skulle känt, borde känt? Om jag hade varit han, skulle jag nog gett upp långt innan. Jag skulle tänka att nu, nu går det inte mer, det spelar ingen roll om jag kämpar, om jag stannar kvar. Jag beundrar verkligen de, som verkar ha så mycket förlåtelse att ge, för det har inte jag, jag är jävligt långsint istället, gräver ner mig i problem och gör mig själv till ett offer. Livet är nog lättare, om man kan förlåta, om man har den kapaciteten inom sig.
Men överhuvudtaget, är nog de som kan förlåta, mindre fördomsfulla, mindre egostiska. Som jag tror, är det först och främst egoismen som kommer förstöra våran värld. Hela grejen, klimathotet, krig, allt. Om människan var mindre egoistisk, skulle nog inte något av det ske. Men jag är ju exakt likadan dock, jag är ganska egoistisk av mig, men det borde väl ändå vara ett framsteg att faktiskt vara medveten om det själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar