Jo det är väl så, att ibland orkar man inte mer, man orkar inte alls. Det är ledsamt att det blir så, fast det händer, att allt bara sjunker helt enkelt. Att det blir lite för mycket, kanske för lite för den delen. Oftast tror jag faktiskt, att man egentligen kan tänka mer positivt, men man orkar kanske inte, vill inte. Ibland gillar jag att må dåligt, faktiskt. Det är så jävla skönt att tycka synd om sig själv, tyvärr. Jag borde bli bättre och göra det lite mindre för samtidigt får jag så dåligt samvete när jag gör det att det är sjukligt.
Just det, just det!!!! Jag ljuger också. Någon mer? Ibland sådär, bättre nu. Värre förr. Mest typ om jag ska säga jag sov 6 timmar inatt, så säger jag jag sov 4(!!!!!) timmar inatt, jag är såååååå trött. Men jag får dåligt samvete direkt, men ändå slinker det ur. Jag hade ens inte tänkt att säga det från början. Så om någon som läser detta snälla kan erkänna att den ljuger med, skulle du verkligen lätta en aning på den otroliga skuld jag känner just nu när jag kom och tänka på det. Snällasnällasnälla?
Sen så, det här med dåligt igen, ibland blir jag arg (elakt och egocentriskt jag vet) på människor som säger att de vill dö, eller att ingen förstår dem, jag blir skitförbannad faktiskt. För om man försöker, så finns det väl ändå någon som förstår en? Och dö är bara onödigt. Man ska inte dö, så länge man lever, speciellt inte självförvållat. Okej, ibland, kan jag förstå det, som om man bor i Nepal och tvingas prostituera sig själv för man är kastlös. Då förstår jag. Det finns massa sådana fall, där jag förstår, så jag är inte så hemsk som det låter. Och det är hemskt, att man ser det som en sista utväg. Verkligen. Men nu är det såhär, min morfar begick självmord, när min mamma var typ 9 (nej jag ljög inte nu) och ibland blir jag så arg, på honom, för han gjorde så mot sin familj. Han trodde det var bäst och så, men jag blir arg i alla fall. Jag hade också viljat träffa honom. Sedan tänker jag att om han levt, hade jag nog inte funnits alls, för mamma hade inte blivit den hon är. Men jag blir arg ändå, mest för jag blir så himla ledsen. Ofta går sorg över till ilska föresten, i alla fall för mig. Hursomhelst. Jag gillar inte självmord riktigt. Men, jag förstår det. Så.
1 kommentar:
jag ljuger också massa. både för mig och andra. jag är i sån total obalans. jag vill tycka om de jag bor med (jag bor i kollektiv med folk på min skola) och jag vill älska min skola, men det är antagligen något fel eftersom jag vet att jag ljuger om jag säger det rakt ut. det jobbiga är att jag inte vet vad jag skulle vilja ersätta det med. det finns nog inget bättre egentligen, jag bara är hemsk som klagar.
och jag sover typ fem timmar ganska ofta, och sen somnar jag på historian och engelskan, (mest de lektionerna) och jag mår så dåligt av det och min skola är jätteliten och de har en databas där de skriver om ens närvaro och jag blir irrterad att min mamma antagligen är inne och kollar på den jätteofta och att de har skrivit typ "närvarande, men sov" men egentligen är det ju inte mer än rätt, jag måste bättra mig. jag mår så dåligt av det, men jag kan bara inte gå och lägga mig, för jag har inte struktur i mina rutiner, så läxläsning, kvällsmat, och allt onödigt jag gör blandas i en sörja som blir tre timmar längre än om jag gjort sakerna var för sig om kvällarna. till slut kretsar allt kring mitt te och hur mycket mjölk jag har kvar, sen blir jag trött av att veta att jag måste köpa själv om jag vill ha mer.
min morfar har ingen telefon. jag har träffat honom sådär sju gånger tror jag. fast han förstår bara finska ändå. och så är han förlamad. han skrattar hela tiden, men jag vet att något är fel. som med mig, jag ler nog också mer än jag vill.
det är så lätt att skylla ifrån sig, och jag gör det jämt. sen tänker jag att jag har lite rätt, att någon säkert har svar och så men jag vet inte. sen ibland med när jag vill koppla av mer än vanligt (jag bara slappar jämt ju, konstigt när det bara blir värre av det) så vill jag måla lite. då tar jag ner mina dukar och färger från hyllan, och på dem ligger tre av mina skolarbeten från nian. de bästa jag någonsin skrivit. i ett av dem skrev jag lite om självmord. sen läser jag dem, och sen lägger jag tillbaka allt, och så har jag inte målat alls. och så gör jag lite mer te och allt är dåligt igen, och jag somnar på engelskan nästa dag.
Skicka en kommentar