Måndagskänslor

Måndag, att en ny vecka har börjat behöver jag nog ens inte upplysa om. Antar jag. Klockan är nu 17.15 och jag har inte gjort det jag ska än, ett hemprov i samhällskunskapen, börja plugga på svenskprovet, börja med uppsatsen om konflikter i samhällskunskapen. Andas. Det går inte så bra något av det, jag bara sitter och läser meningslösa saker, har meningslösa konversationer, med inte fullt så meningslösa människor, fast jag känner mig rätt meningslös själv. Det är nog nu som jag snart trillar över tror jag. Jag är så rädd för att inte lyckats, bli deprimerad fast här där jag känner mig alldeles inklämd, där jag inte kan hitta något, minst mig själv. Rädd för att bo i ett radhus och baka fast jag hatar att baka, bli en sådan kvinna som inte ens tänker på att det alltid är männen som sitter kvar och "diskuterar" och kvinnorna som plockar port när man har stormiddag, en som inte förstår att det är fel att jag alltid stannar hemma med barnen och att om min man skulle stanna hemma, får beröm, fast alla mest ser min barnledighet som börda. Nej, jag vill bo ensam i en stor lägenhet, högt i tak och småblommiga tapeter där man kan räkna varenda liten blomma när man tappar bort sig i sina tankar och med alldeles för många plåtburkar. Trots det känns det som att jag kommer skratta åt mina drömmar när jag blir äldre och tänka att fy, vad patetisk och naiv jag var då. Fast jag hoppas ändå.