Jag är sådär lite töntig när det kommer till min katt. Jag adopterade henne från ett djurhem och hon var så liten, så liten. Alldeles tanig och dan. Hon hade knappt någon päls alls på bakre delen av kroppen. De som jobbade där sa att hon varit där i 5 månader. Hon kom när hon var 3. Stackars lilla kissemissen tänkte jag, nu ska du få komma till mig. Nu mår hon bättre. Hon är fortfarande lite smal, men inte lika mycket som innan. Först när hon kom var hon jätterädd och gömde sig i min garderob i typ 2 veckor nästan, sedan i badrummet i ytterligare två. Nu hoppar hon upp i sängen och lägger sig på min mage och vill bli klappad.
Hon har väldigt mycket personlighet. Ungefär samma som mig. Vi blir båda sura av att städa. Jag hatar att städa, hon hatar när jag städar och ligger och tjurar under sängen resten av dagen. Om hon inte får som hon vill vägrar hon att titta på mig. Typ går jättenära och när jag säger åååh lilla Lucy, vänder hon sig bort med huvudet och fnyser och trippar sedan vidare. Om Benjamin är här visar hon tydligt att hon är arg på mig och älskar honom jättemycket. Ungefär kollar hånfullt på mig när han klappar henne.
Lucy är inte lika stor som en fullvuxen katt och det kommer hon aldrig bli heller. Antingen är hon någon slags dvärgkatt, eller så växte hon inte tillräckligt för hon hade näringsbrist. Jag tror mer på det senare. Fast det är ganska mysigt nu, med en katt som är en storlek mellan kattunge och fullvuxen katt. Fast sorgligt om det är för att hon hade näringsbrist som sagt.
Hon har ett speciellt mjau när hon vill ha mat, vilket hon också alltid får när hon mjauar sådär. Alltså det finns ju alltid torrmat, men såndär mjuk och lyxig mat. Ibland får hon tonfisk, den försvinner på sisådär 30 sekunder. Om det är någon som vet hur man får en katt tjock får ni gärna tipsa mig.
Ja, rätt töntigt inlägg, men jag känner mig som en stolt mamma nästan. Bara jag inte blir en galen kattant i framtiden.
Åh sötiiizeen (nej, jag säger inte så normalt)
Här är hon förresten arg på mig, för jag tycker det är läskigt när hon går runt på fönsterkarmen. Därav de arga små ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar