Allt annat som skrämmer

Sover till klockan ett, bara för att. Funderar på om jag verkligen kan sitta inne i lägenheten hela dagen, men jag kommer inte på något annat jag har att göra. Kanske borde jag gå på någon utställning i antingen fotomuseet eller det moderna. Både ligger bara några hundra meter ifrån min lägenhet. Men jag orkar inte gå själv dit, kolla själv, ingen att prata med. Det blir utdraget. Samtidigt är jag otroligt besviken på mig själv för att jag inte vågar. Det är inte så svårt att ta på sig ett par skor, gå utanför dörren, ner för trappan och ut på gatan, men tydligen så ser jag det som det ultimata bevistet på att jag inte har någon. Och om man inte har någon är det något fel på mig, och om det är något fel på mig, vill ingen annan prata med mig heller. Givetvis vet jag att ingen tänker så, förmodligen, men det känns så för mig när jag hastigt kollar de passerande i ögonen. Jag vet inte om jag vågar mig ut idag, men jag hoppas det. Bio kanske, då är det i alla fall mörkt när filmen väl har börjat.

Nu är jag i Toulouse. Det är varmt hela tiden och solen skiner. Jag svettas när jag åker metro. Mitt varmvattenberedare knackar på natten och mitt kylskåp surrar till och från. Nu orkar jag inte längre bädda sängen, bara om någon kommer på besök. Jag måste dammsuga idag, mitt golv är skitigt. Jag behöver i alla fall inte ha värmen på i lägenheten. Det måste ju ses som bra om något. Då sparar jag pengar. På morgonen tar jag en snabb dusch, för annars blir det dyrt. Mina väggar är fyllda av svartvita foton och jag har två IKEAhyllor att sätta ihop. Nästan alla möbler jag har är från IKEA, det känns tråkigt faktiskt. Att vara en såndär IKEAmänniska. Jag har fönsterluckor att stänga på kvällen så jag behöver ingen rullgardin. Om kvällarna dricker jag rödvin i stora glas, ibland gråter jag lite för jag känner mig ensam. Igår var det några som höll på att flytta in i lägenheten bredvid mig, sent på kvällen. Jag hade lust att öppna dörren och skrika: Umgås med mig! Men jag vågade aldrig, som vanligt. I helgen ska jag ta mig i kragen och gå på bio själv. Det är modigt för att vara mig. Jag skäms när jag går in i klädaffärer själv, än mindre vågar jag prova något, för då måste man oftast fråga någon. Det blir jobbigt då och jag rodnar. Nu dricker jag kaffe och röker i min lägenhet, jag får det, därför gör jag det, för jag kan. Eftersom den inte är så stor, lägenheten alltså, försvinner lukten snabbt med öppna fönster. Annars kanske jag har blivit van så jag inte tänker på det. Spelar ingen roll, de har samma effekt båda två. Jag vill ha en soffa, och ett soffbord, det ser så tomt ut med en säng och ett bord, två stolar. En byrå också, den får inte glömmas. Väntan på att universitetet ska börja känns helt olidlig.

I Frankrike är de omständliga. Först måste man skicka ett papper till universitetet för att få det papper som visar att man är accepterad. Sedan ska man gå med accepteradpappret till universitet visa det, för att få massa papper som kallas dossier, det är det riktiga accepteradpappret, efter det i samband med att man får det riktiga bokas ett möte där man ska skrivas in på riktigt, det mötet går man egentligen bara på för att kunna gå på den riktiga inskrivningen där man väljer kurser, och vilka tider man vill ta dem. Desto senare man får det riktiga acceperadpappret, desto senare får man mötet, och desto senare kan man gå på den riktiga inskrivningen, vilket gör att man får alla kurser som slutar vid åtta. Eftersom de skrivit att jag skulle få mitt riktiga accepteradpappret från den 5 oktober trodde vi på det. Sedan var vi på informationsmöte idag på universitet, och de sa, nejnej det är så klart du kan gå dit nu och få det. Jaha, kulkul. Åka till mamma och pierres lägenhet med metron, gå snabbt dit, hämta det, åka tillbaka, få riktiga accepteradpappret och ett förstamöte bokat den 19 oktober, en vecka innan skolan börjar. Tanten, eller la madame säger: Om ni hade väntat till den 5 oktober hade det nog inte funnits några tider kvar. Varför kan de inte bara ha ett datorsystem, istället för papper man måste fylla i med röd penna? Nu måste jag gå och köpa en röd penna.

Sommar, sensommar, slutsommar

Det här skrivs endast för att jag ska minnas när jag någon gång vill göra en återblick till sommaren 2009:

Jag har:
Jobbat (skulle kunna ta upp nio tiondelar av listan)
Besökt hultsfredsfestivalen
Varit i Berlin
Träffat massa mysiga människor (Mest Sofie och Julia)
Glömt att träffa sådana jag borde träffa
Packat (flera gånger om)
Skaffat lägenhet
Rökt
Gråtit
Tröstats
Längtat
Druckit rödvin
Varit i Stockholm
Åkt till Uppsala
Kört bil


Jag ska:
Börja plugga
Flytta
Köpa saker till min lägenhet
Kedjeröka i min ensamhet
Längta
Njuta
Träffa massa nya, intressanta människor (förhoppningsvis)
Drömma


Ungefär