Det här med ålder, oväsentligt må hända. Men ändå, Hej jag heter Agnes och jag är 17 år. Trevligt, trevligt Agnes, du har då inte varit med om något alls. Ändå känner jag mig så jävla erfaren, men det är jag inte alls, inte det minsta lilla. För egentligen, vad vet jag? Att jorden är rund, men det är allmänt vedertaget. Andas, andas, andas. Andas för fan. Jag bryr mig nog för mycket, egentligen, om nästan allt (för allt kan nog ingen bry sig om). Jag behöver någon som tar ner mig på jorden, som säger att det är okej att misslyckas ibland, att tappa bort saker, kanske tappa bort sig själv, för det gör väl alla någon gång? Pretantiös. Ord som man kanske borde suga på lite längre, blåsa ut lite mer.
Stoppa ner mig själv i en låda, bara för att se om det går. Lyfta på locket och skrika fula ord till hela världen, för ibland förtjänar alla fula ord. Men man blir ful. fulful. Alla kanske är vackra inuti, men jag tror det finns människor som är rätt igenom elaka. Faktiskt. De kanske kan bli oelaka. Fast det finns väl mer fina människor än fula (inuti). Insidan räknas, väldigt klyschigt, men vem är inte en klyscha? Du är det med, bara så du vet. Klyschig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar