Igår skulle jag upp och dricka vatten (hos min pappa håller jag mest till i källaren där jag bor, ingen såndär vanlig källare med jättesmå fönster högt upp i ett hörn, utan en vettig källare med fönster som är en meter breda och ungefär, en och en halv höga, fast de är nog lite mindre för jag har inget bra ögonmått, hur som helst, som en vanlig vånging, fast lite under marken) men jag ville göra oboy istället, men vi hade ingen, för att jag sagt att vi inte ska ha det i och för sig, men, då blev jag hemskt sugen på såndär chokladmjölk som min farfar brukade göra till mig, alla de där fredagarna i vintern. Så jag slängde ihop lite kakao, socker och blandade först med mjölk (egentligen ska det vara grädde) och sen lite kanel och ingefära (det är gott, och nej, det gjorde inte min farfar, mitt eget påhitt) sen lite till mjölk, och in i mikron i två minuter, och vips, världens godaste chokladmjölk (om det varit med grädde).
Nu när jag ändå kommit in lite på farfar, som förövrigt fyller 94 imorgon (!) kom jag att tänka på alla de fredagar jag var där som liten. Det var såhär, varje fredag, efter dagis, eller dagmamma som det var först och senare skola, hämtade farmor och farfar mig för att åka till dem och ha "fredagsfika" och det var det bästa jag visste, verkligen. Vi åt massa sötsaker och om det var kallt gjorde min farfar just precis såndär chokladmjölk till mig, sedan kollade jag alltid först på dark rider eller vad han hette (han baywatch killen som åker runt i en svart bil och var hur häftig som helst) och sedan, alltid, varje fredag, lilla huset på prärien, jämt, jämt, jämt (för de hade trean och inte vi, ända tills jag var femton har jag haft ettan, tvåan och fyran, så jag var väldigt intellektuell förutom på just fredagar). Ibland om pappa som då jobbade som journalist var ledig kom han också, och ibland, till och med mamma. Jag längtade hela veckan efter de här fredagarna, att bli hämtad, ibland kolla i farmors smyckesskrin och leka med sjalarna som var längst ner i en låda i linneskåpet.
Sen blev jag sju och farmor dog, i en vecka i skolan gick jag upp till en sten i skogen varje rast och grät och var arg på henne, för jag kunde inte förstå alls. Jag kan inte läsa mina gamla dagböcker från den tiden, för på var och varannan sida står det; Snälla farmor, kan du inte komma tillbaka igen? Du behöver inte komma till mig, bara till farfar för han är så ledsen, skriv svar i rutan här->. Fast hon skrev aldrig något svar, men då tänkte jag att det var en hemlis, att farfar hade henne under sängen för ingen annan fick veta, fast hon var inte där heller, ingenstans alls. Min farmor var verkligen min bästa, bästa vän, eller farmor och farfar, varje fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar