Lyssnar på massa muse, det gjorde jag en hel sommar, när jag var 14, två låtar, nu blir jag sådär euforisk som jag var då. Lycklig, älskvärd? Fantastisk, underbar. Nej inte så kanske. Men jag hade långt blondt hår och pösiga jeans. Fast jag ska nog inte bli sådär sentimental igen, det räcker, i alla fall för en vecka framåt.
Jag vill vara kär, sådär sprattlande, sprudlande kär, verkligen galet kär, så man kan göra allt, dö, leva lite extra med. Alltalltallt. Men jag vågar inte, jag kan inte, jag hatar det. Inte så att jag inte kan bli kär, men inte sådär, blow my mind kär. Jag ska vara kär i Paris istället, hela mitt liv, och New York, och skriva massa böcker, som ingen kommer läsa ändå. Fast i så fall kan jag lika gärna skriva massa dagböcker, men jag har inte kunnat göra det, sen min mamma erkände att hon läst min, för hon ville veta hur jag mådde. Synd det där, det var skönt att skriva helt töntiga saker och massa skit. Jag snackade mindre skit när jag skrev dagbok.
Tror det är därför jag skriver såhär nu, hur töntigt det än är, och ibland jädrans kodat, så jag ens inte fattar själv efter en dag, men jag får det ur mig. Sedan går det snabbare att skriva på datorn.
Förresten vill jag ha en fika kompis, eller gå ut och gå kompis, eller en som man kan ringa varje dag, för jag hade det, men inte nu riktigt. Förr pratade jag massa i telefon, men inte nu, nu hatar jag det, så jävla mycket. Fan, säger jag bara. Ibland förstör man så jävla mycket för sig själv.
2 kommentarer:
Jag ska ju till o med köpa in te, för din skull :P Och att gå ut o gå har jag tjatat om länge. jaja...
Jag menar, jag kan faktiskt vara mkt bättre sällskap än jag varit hittills :P hehe.
Skicka en kommentar