Halloween

Imorgon är det Halloween, för ungefär första gången i mitt liv ska jag klä ut mig. Eller inte så mycket. Jag ska copycata Julia, som ska vara skjuten och slagen hemmafru. Bra tänkte jag som inte vill köpa massa kläder och sådant. Nu är mitt problem att jag inte fattar hur man gör ett skotthål så det ser snyggt ut, det ser mest kladdigt ut. Förmodligen får jag vara en hemmafru från 50-talet med kladd i ansiktet, det funkar ju det också.


OM INTE, Julia, skypemöte imorgon, vid 14 kanske? Du bestämmer, du måste visa mig hur man gör, mitt ser ut som en kladdig böld.

Frankrikelistan

Eftersom jag sedan lite mer än ett år tillbaka bor i Toulouse, tyckte jag att det var passande att göra en spotifylista med musik där de bara sjunger på franska. Vissa låtar kan tyckas lite töntiga, men de är sådana där man måste ha med liksom.

Tryck på länken:
La France

Åh

Benjamins mamma skickade med honom en present till mig, hon tyckte den var sprallig och passade mig. Hur fint är inte det? Det är en potatismosare. Här ska det göras potatismos!

Merci beaucoup Marie-José!

Finaste Bilden.

Den här bilden är fin. Inte för att jag ser så ledsen ut. Utan för jag vet vad vi sade till varandra just i den stunden. Den föreställer mig och min farfar, dagen jag tog studenten. Farfar var 95 år på bilden. Vi satt och pratade och han tar tag i min hand, och säger att han är stolt över mig, och att jag kan bli vad jag vill. Det är bara att välja och vraka. Anledningen till att jag ser ledsen ut är att jag är väldigt känslig och gråter lätt, vilket det ledde till även här, men inte för jag var ledsen, utan för att jag var så otroligt glad. För att farfar var där, för att jag äntligen tog studenten, för att jag visste att efter sommaren skulle jag flytta till Frankrike. Och väl här, kan jag göra precis vad jag vill, det är bara att välja och vraka.

Arbetsintervju

Har precis varit på arbetsintervju på det subway som ligger nedanför mig. Tror det gick bra. Såhär gick det till: Han ringer (arbetsgivaren) och säger hejhej, blablabla, tänkte att det är bra om vi ses, du är inte hemma nu va? Jo säger jag. Kan du komma nu? Inga problem säger jag och springer ner. Det fanns inga stolar eftersom de håller på att bygga lokalen, så vi fick stå. Dumt är att om jag får det börjar utbildningen den 1a november, och Julia kommer ju den 4e. Men så kan det gå.


Julia var inne på skype ikväll omkring 22!

RUGBY!

Om ungefär en timme ska jag iväg för att titta på rugby. Benjamin fick biljetter av sin faster som jobbar på canal+. Rugby är den enda sport som jag tycker om att titta på tror jag. Bra att jag bor i rugbystaden då. Extra bra är att de typ alltid vinner (Jag hatar att förlora). Får väl se hur det går idag. Allez les Toulousain!


En rolig grej är att de har en ramsa som går: den som inte hoppar hejar inte på Toulouse (qui ne saute pas n'est pas toulousain). Jag och Julia var på en rugbymatch när hon var här i april. Vi fattade inte vad de sa, och undrade vafan alla omkring oss hoppade, och tänkte att de var konstiga.

Quote

Whatever you do in life is insignificant , but it is important that you do it.

Gandhi

Strejk

I Frankrike har de en förkärlek för strejk. De strejkar nog varje månad för något i alla fall. Förra året när jag läste här i Toulouse, var det enda år på 20 år ungefär, som universitetet inte blockerats av strejkande studenter. Jag tyckte det var lite tråkigt eftersom jag också ville strejka. Hur som helst. Nu, strejkar de som sagt igen, för att Sarkozy vill höja pensionsåldern från 60 till 62. De blir helt GALNA. Det finns nästan inga bensinstationer öppna längre, eftersom det inte levereras något bränsle. Lastbilar blockerar vägarna till flygplatsen, alla flygplan lyfter inte, för att 1. personalen strejkar 2. de har inget bränsle. Nästan varje dag demonstrerar de på gatan, jag kan höra dem från mitt fönster. De skriker: UNGA PÅ GATAN, VISA DITT STÖD. För nu har nämligen alla ungdomar, okej inte alla, börjat strejka med. Universitet är återigen blockerat vilket innebär att de klottrar överallt, slår sönder fönster, svetsar ihop grindar. Saneringskostnaderna efteråt är skyhöga. Men vad gör det bara de får strejka lite? Jag tycker okej, strejka om ni vill. Men, det finns massa studenter som är här på utbyten, som inte fattar något. Och det sjuka är att den lilla grupp som blockerar är typ kanske 50 pers. Jag kan tycka att vi i Sverige borde ut och skrika mer på gatorna, strejka lite mer en bara en dag. Faktiskt. Men, å andra sidan, kan jag tycka att i Frankrike har det nästan gått för långt. Det blir som när man ropar vargen.

Frukost

Det jag saknar mest med att bo i Frankrike är svensk frukost. Fil (finns inte), Mörkt bröd (finnst bara sånt där supermörkt danskt typ), OST (vet att Frankrike ses som värsta ostlandet, men inte om man vill ha hårdost till frukost, som smakar lite starkt, som går att hyvla). Just imorse kunde jag gett min högra arm för lite svensk frukost. Jag nöjer mig med kaffe...

Titta vad gott. mmm..

Utmaning till mig själv!

Efter att ha räknat ihop alla utgifter hitills denna månad har jag bestämt mig för att ha 0 utgifter tills Julia kommer. Detta betyder alltså att jag inte ska köpa mat på två veckor, inga kaffe ute, ingenting. Jag ska ta alla konserver och all torrmat jag har, typ ris och sådant. Bara äta det jag har hemma. Vi får väl se hur bra det går. Men jag tror på mig! Mmm, jag längtar redan till min quinoa-middag...

Glorious visions

Idag måste jag läsa ut den här härliga boken. Mmmm. bara 200 sidor. Nej, jag har inte börjat. Eller jag har läst en sida. 199 more to go!

Gothic Art, Glorious Visions. Min nya favoritbok.

Tröjkärlek

Lika mycket som jag snöar in mig på mat, snöar jag in mig på kläder. Den här tröjan har jag typ varannan dag. Fast nu ligger den i tvätten, till Julias glädje tror jag, eftersom hon jämt brukar klaga på att jag har på mig den när vi pratar på skype. Jag vill att alla mina tröjor ska vara rostbruna. Nya svarta!

MAT

Jag brukar snöa in på maträtter har jag märkt. När jag upptäcker att något faktiskt är billigt att göra, gör jag det jämt, flera gånger i veckan. Så här kommer jag med ett recept på en väldigt lätt rödbetssallad:

Nu kanske det inte ser så gott ut, men det är namnam!

Det du behöver:

• Fetaost
• Rödbetor
• Rödlök
• Valnötter
• Balsam vinäger
• Salt
• Peppar
• Vitlök
• Ruccola
• Honung
• Timjan

Eftersom jag inte har någon ugn steker jag rödbetan (eftersom jag bara är en) i en stekpanna i små tärningar. Dock vet jag att det blir godare i ugnen. När jag känner att de börjar bli mjuka ringlar jag över honung och saltar, pepprar och smular sönder lite timjan. Därefter låter jag det steka lite till. (om du gör det i ugnen gör honung och allt det från början). Sedan skär du upp lite fetaost, lite rödlök, tar fram ruccola och blandar ihop i en skål där du även häller i de varma rödbetorna. Sist men inte minst, ha i valnötterna, de gör liksom hela grejen nästan.

Till det här brukar jag göra en dressing på honung, balsamvinäger och en vitlöksklyfta. Oftast behövs mer honung än vad du tror. Häll den över salladen och servera. GOTT och BILLIGT.

Galeeet

I Toulouse finns det en gata där någon antingen kitsch-älskande person bor. Eller helt galen. Jag kommer aldrig ihåg var den ligger men ibland kommer jag in på den av misstag och jag blir alltid helt pirrig och glad i hela kroppen av att se crazybalkongen! Jag vill också ha en sån balkong, eller en balkong överhuvudtaget.

Framtiden?

Jag har nog 3 olika vägar att välja mellan, eller kanske 3 stora och i dom finns det lite avstickare också. Jag får nästan lika mycket beslutsångest av alla 3.

1. Att flytta till Paris:
1A. Flytta till Paris och läsa till antikjurist. Alltså jurist specialiserad inom antikviteter.
1B. Flytta till Paris och fortsätta läsa konstvetenskap på distans och jobba samtidigt.
1C. Flytta till Paris och bara jobba

2. Flytta till England och läsa konstvetenskap där, helst typ business konstvetenskap, dock är det förbannat dyrt och då måste jag komma in på stipendium.

3. Ge upp och flytta till Sverige.
3A. Ge upp och flytta till Sverige och läsa till jurist bara för att.
3B. Ge upp och flytta till Sverige och läsa konstvetenskap bara för att.
3C. Ge upp helt och bli mellanstadielärare i Tranås (min mardröm)

Bio

Jag är väldigt dåligt på att förklara vad filmer eller böcker handlar om.Så om jag skulle förklara filmen vi såg igår lite kort skulle det nog låta. Kille på collage, han är hög, har sex, sedan kommer en sekt och hans bästa kompis råkar dejta en häxa. Sekten har magiska krafter och bär djurmasker. Låter det som en film ni vill se? Nej, kanske inte, fast den var bra. Jag lovar.

Full garderob

Jag har sex kappor. En garderob. Det går inte ihop sig. Kappor någon?
Att tillägga är att alla kappor förutom en kommer från loppis. Dessutom har ingen kostad över 200 kr, och majoriteten har kostat under en 50-lapp. Och att jag har svår seperationsångest

Kappor, som inte får plats i garderoben.

(Den rutiga köpte jag för 1 euro på secours catholique)

Och kapporna i min pyttelilla garderob.

Höst

Hösten är nästan min bästa årstid. Jag älskar att det blir mörkt. Sitta inne med tänka ljus överallt. Massa te. Fina löv på marken att sparka i. Halsdukar, tjocka kläder, soppor. Allt blir så mycket mysigare när det är höst. Man får vara lite smådeppig, det är liksom okej. Äckelsvettas inte som i 40-gradig toulousesommar. Hösten är något perfekt mellanting. Innan det blir för kallt. Allt går mest i ide, det är inte dött än. Rätt fint tycker jag.

En lördagskväll som en annan

Eftersom jag bestämt mig för att inte dricka något tills julia kommer (mindre än tre veckor kvar!), går jag inte heller ut. Mest för att undvika frestelsen liksom. Så här sitter jag och ska titta på film. Spännande lördag. Känns mest som en lördag faktiskt. Benjamin är ute, och han har redan ringt och berättat massa roliga saker. Som vår kompis som precis flyttat tillbaka till Wales visades hela tiden under en rugby match i Wales där Toulouse också spelar. Och massa folk som gjort bort sig. Och här sitter jag och detoxar. Inte ens Julia är inne på skype.

Men, till den positiva sidan, jag har skrivit klart min uppgift och fattade tillslut texten (nästan).

Antikrundan och Knut

Mitt absoluta favoritprogram på tv är antikrundan, och har väl varit det sen jag var 6 eller något. (pappa vet nog exakt). Härom natten drömde jag att jag befann mig i uppsala, och gick runt på någon liten gata. Helt plötsligt stod jag utanför Uppsala Auktionskammare där min personliga hero Knut Knutson jobbar. Jag gick in och överallt fanns massa 1700-tals möbler, 1800-tals målningar (mest neo-impressionistiska, när man duttade på färgen i små prickar typ). Och där, mitt bland alla möbler står Knut. Jag gick fram och frågade om jag fick vara där, på dagarna och lära mig. Absolut sa han och började visa mig massa saker. Sedan gick jag därifrån när vi var klara, och tänkte i drömmen, hur fan ska det här gå. Jag bor ju i Frankrike.

Titta vad finurlig han är: 

Klicka på bilden för källan.

Trögtänkt

Ibland känner jag mig så otroligt korkad. Som nu när jag har försökt att förstå en text till konstvetenskapen som är skriven på svenska till och med (de flesta texter och böcker är på engelska). Jag förstår inget alls. Jag förstår orden var för sig, men jag fattar inte vad fan han vill säga. Kanske för att texten är skriver på 40-talet och aldrig omskriven sedan dess. Kan jag skylla på det? JA, det kan jag! Dock känns det jobbigt för min svenska känns som bortflugen. Inte sådär som de som bor i USA som helt plötsligt inte kan svenska längre, men den mer avancerade svenskan. Jag kan inte ens skriva en vettig text längre. Men det löser sig nog.

 

 Ungefär såhär uppgiven känner jag mig nu:

Surprise

Finaste är när en vänner bara dyker upp. Framförallt finaste Axel. Mer överaskningsbesök åt folket!

Silly people!

 Flirt with the camera!

English!

For my english speaking readers. Mostly my family I believe. There is now a button to your right that says in English, click on the link and voila, my posts are in english. Though the english is not perfect and sometimes does not make any sense. Enjoy!

Mina kärlekar

Det händer så mycket saker på ett år. Förra sommaren var jag med mina finaste tranås-tjejer. Vi umgicks sommaren ut som att det inte fanns någon morgondag. Nu ska Julia ha en liten bebis, hon är redan vuxen. Sofie lever loppan i Thailand som reseledare. Och jag är här, i Toulouse. Det känns så otroligt långt bort ibland. För långt. Jag vill fortfarande kunna dricka kaffe med dem och bara prata strunt, om obetydliga saker. Men det är inte så lätt längre. Men, jag vet att när vi väl träffas, hur sällan det än är, är inte känslan borta. Den finns kvar. Det är nog då man vet hur nära man egentligen är.

Mina fina en sommarkväll för ett år sen

Andnöd

Det här (tryck på här) gör att jag tappar andan. Det är exakt därför jag vill jobba med antikviteter. Tänk att gå in i en lägenhet som lämnats orörd i 70 år, och hitta en tavla målad av Boldini. Och lägenheten i sig. Min dröm. Jag dör lite inombords.

Lägenheten:

 källa

Tavlan:

källa

grottor och gruvor

Jag har blivit otroligt känslig senaste tiden. Kanske har det att göra med att jag är lite konstant stressad för skolan och gör allt annat än att plugga. Plussidan med det är att min lägenhet är otroligt städad och att tvätten inte längre går en halvmeter upp över tvättkorgen. Negativa är att jag gråter för ingeting. Som den franska grottforskaren som fastnade, sedan när man hörde knackningar efter en vecka skulle de ner och rädda honom, då var han död. Jag började gråta för jag trodde han levde, började gråta för att de inte försökt tidigare. Sedan har vi de som var fast i Chile i gruvan som nu kommit ut. Jag började gråta när jag såg den sista gruvarbetaren komma upp i hissen, när alla familjemedlemmar grät och kramades. Jag tyckte det var fint. Tänkte på hur oroliga de måste varit. Hur mörkt och kallt det var i grottan. Fast det är rätt skönt att gråta ibland. Bli av med pressen som liksom trycker på bakom ögonen, bara släppa. Fast jag önskar att det inte hände så ofta. Bara när jag är helt ensam i min lägenhet.

Konsert

Nu befinner jag mig på konsert och dricker öl. Jag måste väl stötta min pojkväns rockstjärnedrömmar. Mysiga är att koserten är på en båt.

Åh så fin:

En historia

Mitt största problem med att bo i Frankrike är att jag ofta blir kallad för Hora, slyna, hynda osv. Ibland brukar killgäng följa efter mig och säga: ÅH, jag ska knulla dig, jag ska knulla dig så jävla hårt. Jag blir skiträdd. Det har resulterat i att jag aldrig går själv längre. Inte efter klockan 21. Det värsta är att det händer liksom mitt på blanka dagen också. Det värsta är att jag vant mig. Jag rycker på axlarna och säger, jaha.

Men en dag, för några månader sedan var jag påväg till min pub där jag hänger. Jag hade varit på bio med en kompis och klockan var kanske 20. Den dagen hade redan x antal personer kallat mig för diverse namn så när jag gick förbi en äcklig gammal fet man som rökte bakom en resturang och han kallade mig hora, tog på sitt kön och sa: vill du smaka brast det. Jag vände mig om, kollade honom i ögonen och sa, nej skrek: Ja verkligen, nu när du lägger fram det så fint får jag ju sån jävla lust. Fy fan, du är verkligen patetisk, man kan fan inte säga så ditt jävla äckel. Du måste vara helt jävla dum i huvudet om du tror att det ska funka. Du kan inte ha en miligram vett i kroppen. Det är sådana som du som förpestar världen. Han ser rädd ut och säger förlåt. Jag säger, det räcker fan inte, jag hoppas din äckliga kuk ruttnar och trillar av. Sedan gick jag. Det kändes så jävla skönt. Frågan jag ställde mig sedan är, hur kunde jag alla dessa ord på franska?

Lucy

Jag är sådär lite töntig när det kommer till min katt. Jag adopterade henne från ett djurhem och hon var så liten, så liten. Alldeles tanig och dan. Hon hade knappt någon päls alls på bakre delen av kroppen. De som jobbade där sa att hon varit där i 5 månader. Hon kom när hon var 3. Stackars lilla kissemissen tänkte jag, nu ska du få komma till mig. Nu mår hon bättre. Hon är fortfarande lite smal, men inte lika mycket som innan. Först när hon kom var hon jätterädd och gömde sig i min garderob i typ 2 veckor nästan, sedan i badrummet i ytterligare två. Nu hoppar hon upp i sängen och lägger sig på min mage och vill bli klappad.

Hon har väldigt mycket personlighet. Ungefär samma som mig. Vi blir båda sura av att städa. Jag hatar att städa, hon hatar när jag städar och ligger och tjurar under sängen resten av dagen. Om hon inte får som hon vill vägrar hon att titta på mig. Typ går jättenära och när jag säger åååh lilla Lucy, vänder hon sig bort med huvudet och fnyser och trippar sedan vidare. Om Benjamin är här visar hon tydligt att hon är arg på mig och älskar honom jättemycket. Ungefär kollar hånfullt på mig när han klappar henne.

Lucy är inte lika stor som en fullvuxen katt och det kommer hon aldrig bli heller. Antingen är hon någon slags dvärgkatt, eller så växte hon inte tillräckligt för hon hade näringsbrist. Jag tror mer på det senare. Fast det är ganska mysigt nu, med en katt som är en storlek mellan kattunge och fullvuxen katt. Fast sorgligt om det är för att hon hade näringsbrist som sagt.

Hon har ett speciellt mjau när hon vill ha mat, vilket hon också alltid får när hon mjauar sådär. Alltså det finns ju alltid torrmat, men såndär mjuk och lyxig mat. Ibland får hon tonfisk, den försvinner på sisådär 30 sekunder. Om det är någon som vet hur man får en katt tjock får ni gärna tipsa mig.

Ja, rätt töntigt inlägg, men jag känner mig som en stolt mamma nästan. Bara jag inte blir en galen kattant i framtiden.


Åh sötiiizeen (nej, jag säger inte så normalt)
Här är hon förresten arg på mig, för jag tycker det är läskigt när hon går runt på fönsterkarmen. Därav de arga små ögonen.

Brev på posten

Det bästa som finns är att få handskrivna brev. Jag får det inte så ofta. Men när det väl händer blir jag som ett litet barn på julafton. Jag öppnar med spänning brevet, ibland sliter jag upp det. Men när jag får ett sånt fint brev som jag fick igår måste man vara försiktig.

Det var från min finaste Julia, och känslig som jag är började jag gråta när jag läste brevet. Tur är att hon kommer om bara 23 dagar.

Fina, fina brevet



Och så här glad var jag, tummen upp för brev på posten!

Utsikten

Ibland kan jag hata min lägenhet. Tycka den har för lite förvaringsutrymmen, att köket (kokvrån) är patetiskt, att allting växer på mig för den är övermöblerad. Sedan kollar jag ut, genom fönstret och ser min utsikt. Då försvinner allt hat på en sekund.





Och ibland kan det vara snö. Till och med i Toulouse:

Secours Catholique

Nu har jag varit på katolska hjälpens loppis. De ordnar en varje halvår. Idag var det total utförsäljning. Jag kom hem med 3 kappor och 5 tröjor för totala summan av 4 euro. Sedan köpte jag sylt som de söta tanterna gjort också för 2.50 euro. På grund av dåligt samvete skänkte jag ytterligare 5. Det känns på något sätt fel att gå där och handla massa saker, när jag vet att andra behöver det bättre. Känns som att jag snattar från uteliggare.

Jag försöker hela tiden rättfärdiga det med att jag är student, jag ska köpa mat för 170 euro i månaden och ha roligt med samma pengar. Det blir inte så mycket i slutändan. Så jag kanske kan få köpa 3 kappor och 5 tröjor för 4 euro ändå?

Min uteliggare är borta. Jag har inte sett honom sedan i våras. Det oroar mig, jag hann aldrig bjuda honom på kaffe. Men ibland fick han mat när jag gick förbi.

Hur som helst, katolska hjälpens loppisar är otroligt billiga.

snabbmat

De som känner mig vet att jag är anti multinationella företag (slå upp om du inte kan), som McDonalds, CocaCola osv. De som känner mig ännu mer vet att jag ständigt har en inre strid eftersom jag faktiskt tycker det är gott med de båda. Speciellt när jag är bakis. Men hur som helst, det går ju att finna andra alternativ till bakismat, typ fransk kebabrulle med kyckling. På min gata som är ungefär 100-200 m har jag cirkus 7-8 kebabställen. Och nej, jag överdriver faktiskt inte. Dessutom har jag 4 affärer som framförallt säljer torkad fisk.

Men nu har jag hittat subway också. Eller återfunnit. En roadtrip i Usa med familjen när jag var 6 eller 7 ledde till att vi åt mycket subway sena kvällar i motell. Jag har fått för mig att subway är mycket snällare och därför är det okej. (snälla motbevisa mig inte). Och det bästa är att man kan köpa den stora mackan, äta hälften, spara resten och äta till frukost. Smidigt. Det kan man inte med McDonalds för då smakar det plast.

Jag äter alltså inte ofta på McDonalds, kanske några gånger per år. Och varje gång har jag innerst inne skitdålig samvete och förbannar mig själv.


OCH, här kommer vi till det bästa. Subway ska öppna precis, precis nedanför mig. Jag ska söka jobb där också. Fast det är mest för jag behöver pengar.

GODKÄND

Jag ville bara säga att jag har klarat min första delkurs i konstvetenskap.
Aldrig någonsin har jag varit så glad för ett G.

Heja mig!

(Ja, jag får heja på mig själv i alla fall idag)

Stenåldersfrankrike.

Jag tror att en av de största skillnaderna med att bo i Frankrike är att skillnaden mellan man och kvinna är så otroligt stor. De har verkligen sekelgammla könsroller. Männen är mycket mer otrogna här, kvinnorna mycket mer fastbundna vid spisen. Jag vill spy. Jag vill inte prata om alla de olikheter som till och med skulle ses som sjuka i borgar(främst kd) och sd-sverige. Abort ses fortfarande av majoriteten (män) som fel. Det är rätt att kalla kvinnor/tjejer på gatan för hora. NEJ, de har inte kort kjol, eller andra provocerande kläder. Helt vanliga. Men, om man är tjej får man tåla det. Okej? Kvinnor ses som varelser som inte riktigt kan klara sig själva. Om de gör något dumt skrattar mannen och klappar dem snällt på huvudet. Ha ha ha. Lilla gumman då. Det där gick ju inte så bra.


Vad de anser om hbt (homo-, bi- och transexuella för den ovetande) vill jag ens inte prata om just nu.

Sånt som händer

Ibland tittar jag på tv-program som jag aldrig skulle erkänna för någon att jag tittar på (NEJ, inte något snuskigt eller så). Mest är det nog för att jag vill att andra ska se mig som väldigt intellektuell. Fast helt ärligt, jag älskar tv-program där jag slipper tänka, där jag bara kan koppla av och råstirra på skärmen utan att analysera. Det som visas är så det är. Inget läsa mellan raderna. Fast som sagt, det skulle jag ju aldrig erkänna för någon. Förutom nu. Det är rätt kört nu...


Vill bara tillägga att jag tittar på såkallad smarttv också. Fast inte när jag är trött, ledsen eller stressad. Det är jag ganska ofta.

Nytt hår

Så, nu har jag klippt mig. Besöket resulterade i att jag svettades onormalt mycket för jag var otroligt nervös. Framförallt när frisören lade det långa, långa håret i mitt knä för jag skulle se hur mycket det var. Hur som helst. Det känns skönt, luftigt.

Anledningen till att jag klippt av mig håret är för att jag ska ändra mitt liv.
Att göra hädanefter:

- Jag ska gå till antikaffärer och fråga om jag kan få vara där. Bara för att lära mig. Har redan gått till en tjusig men de ville inte ha mig. Kanske nu när jag har så stylish hår?

- Jag ska läsa alla moment till varje delkurs till min utbildning i konstvetenskap.

- Städa mer. (ja Julia, jag ska tvätta också)

- Vara mer positiv överhuvudtaget. Har varit lite mer svart senaste tiden.


Nu kanske man kan tycka att det är onödigt att klippa av sig håret. Kan ju trots allt ändra sig ändå. Men jag har alltid varit sådant. Jag måste markera nya faser i mitt liv ordentligt. Hellre klippa det än att färga det grönt liksom.




Och där var håret. Förlåt pappa. Jag kanske kunde ha sparat mitt avklippta hår att limma fast när du kommer?

Jazzkonsert och tapas.

Idag skulle jag och Annija gå på en gratis jazzkonsert som en äldre herre tipsade oss om (annan historia). I alla fall, glada i hågen beger vi oss till cinemateket där tillställningen skulle hållas. Vi blir nog först lite konfunderade när det som bjuds (det man kan köpa) är tapas, rött vin och sangria. Ja, säger jag, det kanske är jazzigt nu, lite groovy liksom. Koola Katten. Hur som helst, vi tar varsin tapas och ett glas sangria var (4 euro totalt per person, billigare än en öl förövrigt). Slår oss ned vid ett bord bredvid en gammal tant i som skrattar åt mina blommiga strumpbyxor och frågor om jag har snott dom i en trädgård. Det har jag inte. Där sitter vi och äter med händerna, jag spiller överallt på mig själv. Någon slags paprikaröra som fint sätter sig på strumpbyxorna. Tanten skrattar och säger: jaa, nu har du ett trädgårdsland på dig också. Ha ha ha svarar jag. Sedan blåser tallrikarna och glasen iväg. Med maten. Jag är student. Jag vill inte köpa mer tapas. Jag vill inte ha en trädgård på mina strumpbyxor. Hur som helst. Där sitter vi. Och skrattar. Tanten skrattar nog mest. Blir nervös och rodnar lite lätt i ansiktet. De som känner mig vet att det händer när jag känner mig lite utskämd eller nervös. Konserten drar igång. Jag kallar inte det för jazz, om inte snabb spansk gitarrmusik räknas som jazz. Inga groovy toner där inte. Annija har ont i halsen och vi går hem. Jag snubblar på vägen ut. En gubbe med käpp skrattar och säger att jag är värre än han.

Så var min gratis jazzkonsert ikväll. Riktigt groovy.




Här höll tillställningen till. Det var fullt med tält och bord. Bilden är snodd och jag kommer nog hamna i fängelse.