Jazzkonsert och tapas.

Idag skulle jag och Annija gå på en gratis jazzkonsert som en äldre herre tipsade oss om (annan historia). I alla fall, glada i hågen beger vi oss till cinemateket där tillställningen skulle hållas. Vi blir nog först lite konfunderade när det som bjuds (det man kan köpa) är tapas, rött vin och sangria. Ja, säger jag, det kanske är jazzigt nu, lite groovy liksom. Koola Katten. Hur som helst, vi tar varsin tapas och ett glas sangria var (4 euro totalt per person, billigare än en öl förövrigt). Slår oss ned vid ett bord bredvid en gammal tant i som skrattar åt mina blommiga strumpbyxor och frågor om jag har snott dom i en trädgård. Det har jag inte. Där sitter vi och äter med händerna, jag spiller överallt på mig själv. Någon slags paprikaröra som fint sätter sig på strumpbyxorna. Tanten skrattar och säger: jaa, nu har du ett trädgårdsland på dig också. Ha ha ha svarar jag. Sedan blåser tallrikarna och glasen iväg. Med maten. Jag är student. Jag vill inte köpa mer tapas. Jag vill inte ha en trädgård på mina strumpbyxor. Hur som helst. Där sitter vi. Och skrattar. Tanten skrattar nog mest. Blir nervös och rodnar lite lätt i ansiktet. De som känner mig vet att det händer när jag känner mig lite utskämd eller nervös. Konserten drar igång. Jag kallar inte det för jazz, om inte snabb spansk gitarrmusik räknas som jazz. Inga groovy toner där inte. Annija har ont i halsen och vi går hem. Jag snubblar på vägen ut. En gubbe med käpp skrattar och säger att jag är värre än han.

Så var min gratis jazzkonsert ikväll. Riktigt groovy.




Här höll tillställningen till. Det var fullt med tält och bord. Bilden är snodd och jag kommer nog hamna i fängelse.