Hej och allt annat

Jag har inte skrivit pa massa lange. Men det ar sa mycket som hant och jag har liksom inte riktigt vetat var exakt jag ska borja och sluta. Hur mycket jag vill saga. Fast antligen, antligen har allt ordnat upp sig och det kanns sa javla skont.

Jag bestamde mig for att aka till Sverige hela sommaren, sade upp min lagenhet tomde den pa alla saker och malade om. Tog bort allt som gjort lagenheten min. Och det var fan hemskt. Jag alskade min lagenhet, utsikten den minimala kokvran, att duschdraperiet alltid trillade ner nar jag duschade sa badrummet blev fyllt av vatten. Inget gjorde nagot, for den var min. Min forsta lagenhet. Nu bor en av mina kompisar dar, sa det ar ju ratt skont, jag kan liksom komma dit ibland och latsas att utsikten fortfarande ar min. Annars ar den inte sig sa lik, lagenheten, andra mobler, hyllor och allt det dar.

Sen var jag i Sverige i tva och en halv manad. Traffade alla som jag saknar, fast anda inte tillrackligt. Sen blev jag dumpad och jag tog det sa javla hart. Blev som ett svart hal i hela mig och det gick liksom inte att tanka. Men jag var sa otroligt glad att vara hemma i hatte hos min pappa. Han var den finaste nagonsin och tog mig att se Harry Potter och lat mig valja tontiga filmer i hyrvideoaffaren. Och nu ar det bra. Det tog ett tag men helt plotsligt gar det att andas utan att varenda andetag river.

Och nu bor jag ihop med den finaste manniskan i mitt liv, Julia, och det ar helt otroligt. Vi har en guldfargad soffa med fransar langs botten. En matta men alldeles formanga vinflackar fran var inflyttningsfest. 50-talskoksmobel fran Emmaus och tallrikar vi fick av en snall tant. OCH! en 15 meter lang balkong. Jag gar pa universitetet och laser franska och traffar andra utlanningar som ocksa hatar grammatik. Just nu ar allt bra. Det borjar bli kallt och det ar okej att stanna inne hela kvallen, ligga i soffan och lasa.

Sen har jag antligen, antligen, antligen bestamt mig vad jag ska gora nu, nar jag blir vuxen och sa. Nasta host flyttar jag till Uppsala och laser internationell ratt. Jag tror det blir bra, det kanns sa. Kanns som att jag behovde 3 ar har for att verkligen veta. Och jag alskar Frankrike, och kanske kommer jag tillbaka, jag hoppas att det inte ar sista gangen jag bor har. Men jag saknar faktiskt Sverige och jag trodde aldrig jag skulle saga det nagonsin, men jag gor det och darfor kanns det bara valdigt ratt.

Sa det var nog allt, mer eller mindre. 

litegrann

Idag saknar jag Anton och att gå i gymnasiet där det är tillåtet att grubbla på vad man vill göra. Vara pirrig i magen mest hela tiden för att snart skulle jag också få ta studenten och det liv jag trodde skulle börja. Var så mycket bättre än då än vad jag trodde.

Soligt, varmt och öronont

Såhär kan man se ut en solig dag i Toulouse när det är närmare 30 grader samt har öroninflammation. Så härligt så. Dagens outfit är alltså skor som luktar kattkiss (upptäckte jag nu), ett härligt lidande ansikte (syns inte på bilden, men jag tar varenda tillfälle jag kan att klaga på öronont) samt en kjol och en jeansjacka i storlek 140 från en loppis där den låg längst ner i en låda. Förövrigt är jag klädd för varmt, men jag är tillräckligt sjuk, har ju liksom öroninflammation.

Titta! Sol överallt!

Här var mest bara för att visa en bild på mitt ofrivilliga motiv.

Kösystem

Jag har noterat en sak, efter att ha stått i många olika sorters köer, märker jag även att det finns olika system.

1. Kön i mataffären
- Om man har en shoppingvagn eller en korg och placerar den på marken kan man gå ur kön för att hämta något. Däremot om man är utan vagn eller korg och går ur får man inte gå tillbaka där man stod.

2. Kön i annan affär, tex för kläder
- Här är det oftast omöjligt att på något sätt markera sin plats. Dock finns det de som liksom står med en fot i kön och sträcker sig så långt de bara kan efter något mer att snabbt dra till sig. Det får man. Annars går det ej att gå ur. Det är även intressant att se olika sorters köbildning, det finns den som är en gemensam kö där längst fram går till första kassa som blir ledig. Emellertid brukar alltid någon efter ett tag inte fatta (inte vilja fatta) och därför gå före hela kön som om de trodde att kön bara ledde till en kassa. Detta innebär även att om de tror så, tror de även att alla i kön är dumma i huvudet då de står kanske 7 personer i en kö till en kassa när ingen annan kassa har en kö.

3. Kön på banken/posten
- Om man står i denna kö och kommer på att man kanske skulle fylla i ett papper är det helt okej att gå ur och sedan in på den plats man hade igen. Skönt eftersom kön alltid är megalång. I alla fall i Frankrike.

4. Kön på marknaden
- Här är det mer lämpligt att fråga, vilken kö? Eftersom allt går ut på att baxa sig fram till tex grönsakerna ta lämpliga grönsaker, vifta med dom framför handlarn och sedan halvskrikigt säga 1 euro för 2 broccoli, NEHE! ser du inte att den är lite gammal där? 80 cent är okej! Varpå jag helst undviker marknaden, jag är dålig på att tränga mig, vifta framför handlar samt pruta.

5. Kön på baren
- Finns inte den heller, det är han/hon bakom bardisken som bestämmer, jävligt irriterande om man inte är den som blir vald. Känns som att gå i 4:an igen och bli vald sist när man skulle spela fotboll i gympan. Detta har lett till att jag nästan helt går till George för jag vet att Benjamin väljer mig nästan först jämt.


Det finns även olika köpersonlighetstyper, dom skriver jag om en annan dag kanske.

Dollar

Jag tycker det är lite roligt när tidningar har rubriker som på ett eller annat vis handlar om pengar och skriver såhär:

- Han vann femtiotusen - dollar
- Behandlingen beräknas kosta tjugotvåmiljoner - dollar

Eller som man kan läsa i DN:
Vill spara 4000 miljarder - dollar.
(http://www.dn.se/nyheter/politik/obama-utspel-i-budgetplan)

Jag älskar när dollar läggs till på en redan stor summa, det känns som de som skrivit rubriken vill åt samma effekt som i filmer när det går dåligt och den här dummdummdumdummm-musiken kommer.

Kissekatten

Kan inte låta bli att le lite när jag tittar mot fåtöljen och ser detta:

Flytt

Jag och Julia ska flytta ihop i Toulouse (!!!) i augusti-september. Just det faktum att vi faktiskt ska bo i samma stad är redan stort, men att bo tillsammans är otroligt underbart. Förresten är det nog detta som jag tänker mest på, hela tiden. När jag har en dålig jobbdag tänker jag "du gör det här för att du ska kunna bo med Julia sedan, lid nu, var glad sen". Och sådär håller jag på. Dessutom har jag blivit helt besatt av att hitta bilder som visar känslan jag vill ha i vår lägenhet. Har en mapp på datorn som är fylld med över 500 st bilder. Det liksom bara hände. Därför tänkte jag visa ett litet utbud, framförallt för att se om Julia godkänner vi ska ju trots allt bo tillsammans. Inte längre ska jag vara ensam i en liten 25 kvadratare.

Exakt såhär vill jag bo. Exakt så.

Mitt drömkök

Om jag ska vara realistisk är det här nog det bästa kök vi kan få.
Om vi har tur.

Dricka kaffe ensam

I dagarna när jag hade 4 dagar ledigt (för jag har fått jobb!) på raken (!) hälsade jag på min syster (plastsyster) i Clermont-Ferrand. Då hon var i skolan fick jag spatsera runt själv i staden. Emellertid hatar jag att spatsera själv, jag går ogärna i affärer eller museum utan sällskap. Ännu mindre spatserar jag omkring ensam. Men, så fick det bli. Efter att jag skjutit upp det till den grad då det inte längre var hållbart fick jag släpa mig ut på stan, för att spatsera, själv. Först var jag livrädd. Vet inte riktigt var det här kommer ifrån, men tanken att någon kommer på mig med att vara ensam liksom skrämmer mig. Trots det faktum att jag dagligen drömmer att bli en självständig kvinna (tjej) som faktiskt vågar gå någonstans själv, förutom till mataffären (där jag tror att kassamänniskorna dömer mig för den mat jag köper).

Denna dag hade jag bestämt mig för att dricka en kaffe, själv. Trots att jag helst ville springa hem till min systers lägenhet och dra täcket över huvudet. Försökte hitta lämplig uteservering, för det var 20+ och sol, vem sitter inne, vill ju inte bli dömd för det heller. Hittade ett café som såg tillsynes trevligt ut, tänkte dit går jag, kaffe själv ska det bli. FÖR FAN! Istället gick jag rakt fram. Inte satte jag mig på någon stol inte. Jag fortsatte gå. Kände mig ännu mindre än innan. När fan ska jag våga dricka kaffe ensam?