tisdag 29 april 2008

Happy Birthday mr. Father


Idag fyller pappa år, jag är snäll dotter, går upp klockan 6 och gör tårta,
köper två skjortor. Fast jag tänkte, det tycker jag han ska ha, för min pappa är nog den bästa pappan jag vet, och om man har en sådan bra far, förtjänar han lite extra, tycker jag!
Förresten föreställer bilden mig och min fader när vi anlände till New York 06.


söndag 27 april 2008

Om det inte är rätt, får det vara

Jag småkollade på tv 3, när översättaren hade stavat chans som shans. Då tänkte jag, okompetenta idioter, och att Svt är så himla mycket bättre.
Det var allt för idag.

onsdag 23 april 2008

Drömmar är för nybörjare.

Det är ju inte så, att hela världen är sådär, svart eller vit. Det är inte heller så, att allting måste vara så himla säkert. Inte så att allt bara, är, sådär, jobbigt som det kan vara. Och jag vet inte riktigt varför, vissa ibland tycker att man måste vara så. Som två halvor, helt exakta, precisa. Man måste ju veta för annars går det inte. Men nej, jag tycker inte man ska vara sådär, helt besluten. Jag kommer nog inte tycka samma nu, som sedan. Kanske ens inte imorgon, man ändrar sig hela tiden. Det är så mycket vi och dom, hela, hela tiden, och jag klarar väl inte av att välja sida nu, för tänk om jag bara vill byta, får man inte det då? Mest är detväl för, att jag ibland känner att jag är helt fel ute, som när man fallit in i något och gör det bara för vanans skull, som ett långt förhållande, där man glömt bort varför man egentligen är tillsammans, bara fortsätter, och det tar liksom aldrig slut. Förens en dag, då kommer allt, bara sådär, men det behöver inte betyda att man ändrar allt, för det här med vanor, är rätt farligt, faktiskt, som med kaffe, när man väl är beroende, inte fan vill man sluta, för så farligt för hälsan är det ju inte, och gott är det med. Men andra vanor, inte rökning, inte alkohol, utan sådana där saker man gör, bara för man alltid gjort. -Jag röstar på socialdemokraterna för det har jag alltid gjort! Jo, men om man tänker så, kan man lika gärna rösta blankt. Det kommer nog jag göra, kanske, rösta blankt, jag skiter fan i att jag är politisk, jag tror inte det finns en enda ledare som gör som de säger ändå. Man kan också kolla på tv-program, trots att de inte alls var som förr, som filmkrönikan, nu vet jag inte vad jag tycker, men när jag ser det får jag en varm nostalgikänsla i hela kroppen, tills jag kommer på, att visst fan var det bättre innan en finlandssvenska ledde det. Inget ont om finlandssvenskar. Sen gör man saker för att man borde, som körkort, det tar jag för jag borde. Men nu är det ju såhär, hursomhelst, allt behöver inte vara bra/dåligt, svart/vitt, vi/dom, allt är mera, grått, ihoprört, ett virrvarv av allting. Och jag tycker att det är precis så som det ska vara.

lördag 12 april 2008

Let me tell you

Idag när jag kollade ut genom fönstret össnöade det, ja om man kan säga ösregn, kan man säga össnö. Jag blev väldans chockad må jag säga, faktiskt, konstigt det där med väder. Det snöar fortfarande, sisådär 2 timmar senare. Jag tror jag hoppar över den där idén med att cykla till mamma, vilket är cirkus 5 kilometer. Ja faktiskt, jag har inga kläder för snö alls ju. Igår gick jag runt utan jacka.

I torsdags fyllde en kär vän till mig 18, Hilda! Det är henne som jag åkte till Frankrike med i Julas, och om man tänker så är hon nog min äldsta vän, om man inte räknar med massa halvvänner som man kanske pratar med ibland om man stöter på varandra på väg hem från skolan, men det gör jag inte. Så ja, hon är min äldsta vän. Rätt trevligt det där, med äldsta vänner, som man kan tröttna på ibland, men ändå älska något otroligt. Som man kan skratta med så det brister i hela kroppen. Sådana som man känner att man inte behöver bevisa så jävla mycket för, trots att man kanske inte träffas så ofta.

Förresten, jag hörde ett roligt ord för några dagar sedan, tyckte jag, hobbynazist, hur är man då tänkte jag? Är man nazist på fritiden på bestämda tider, ungefär som när man spelar fotboll på sin träning -Jag ska bara gå och vara nazist ett tag, kommer hem om en timme! Eller är man det hela ens lediga tid, hur funkar det egentligen? Jag tror det som menas, med hobbynazist är väl att man inte är det egentligen, utan bara vill vara det, men i så fall är jag mycket hellre hobbykommunist, faktiskt. För jag kan inte säga att nazist är något bra, aldrig.

Yves Klein, den där konstnären och skulptören från Frankrike, han är bra må jag säga, kolla upp honom!

måndag 7 april 2008


Skit i vackra ord, här är en vacker människa

Let there be love

Det här känns väl lite som att ligga och flyta i vattnet. Spreta med händerna och röra lite på armarna ibland för att inte sjunka för att man inte riktigt kan slappna av. Det är precis innan, det där känslan, innan man vågar släppa, och slappna av helt. Men jag tror inte jag gör det, riktigt. Men ändå, att ligga där och flyta med allt vatten, i håret, och man måste blunda för annars åker vattnet in i ögonen. Svårare att koppla av, fast ändå, ändå rätt behagligt. Lite så, känns det nu. Lite mittemellan bekvämt och obehagligt. Svårt att säga kanske.

Förresten är berättelsen om den osynliga flickan fin. Vacker. Jag läste om den för ett tag sedan, och den är inte alls som man minns, det är mycket mer. Och jag tycker det är härligt, att man ger färgen tillbaka till någon som inte syns. Härligt, det liksom smakar lite sött.

Och man kan ju inte glädja alla, har jag insett nu. Men det är konstigt, hur i alla fall jag ändrar på mig, beroende på vem jag är med. Fast det är väl bättre nu, men innan var det svårt att säga riktigt vad man tyckte, för jag ville att alla skulle kunna vara sig själva, bara att jag glömde det. Sen ville jag passa in, vara lika häftig som alla andra, men man blir ju inte det, för man kan inte vara någon annan alls. Man får ju inte vika av för mycket, och det gäller vad som helst, man vill inte att någon ska säga det man tycker är fel, för det gör så förbannat jävla ont, och man skäms. Sitter där och rodnar, och tänker, visst nej, så jag kan ju inte tycka, jävla, jävla idiot. Allt det där bottnar väl någonstans. Säkert, men jag ska inte göra en analys av mig själv, inte alls. Jag ska gå och lägga mig, läsa en bok om ett liv i Afrika, där författaren använder alldeles för många "inte sällan", men den är rätt fin ändå. Det är väl det mesta, trots allt. När jag känner sådär, brukar jag tänka "Cause there's beuty in a breakdown". Och det är det. Faktiskt. Sorgsna människor är fina.

Det här med rubriker

Det här med allt det där.
Borgerligt betyder förresten anti-socialistiskt.
Fast det stämmer ju inte, inte alls.

Klimakteriet.

Rövknull
Försköna
Återlåta


Sedan, sedan glömma.
Förresten brukade jag skrika högt.

Good things, a good day

Okej, härligt dag, solen skiner, bra musik i öronen, allt sådant, härligt, härligt, ljuvt.
Jag känner för en lista, en lista på fina ord. Som låter fina i munnen:
  • Likviderad idiot (okej, det var två, men man får göra så!)
  • Förgätmigej (Fin innebörd, lite, fin blomma med)
  • Längtan
  • Sommarskyn
  • Söndersliten
  • Vattenhinna
  • Existens
  • Gryning
  • Regnmantel
  • Kärleksnätter

Det finns ju många mer, men det var de jag tänkte på nu. Dessutom, finns det något härligare än lukten som blir efter sommarregn? Då asfalten är lite blöt sådär och har värmts upp av solen. Då får man lust att springa tills man inte orkar mer, eller kanske bara gå och hålla någon i handen, eller lägga sig ner i gräset, och känna hur det killar på ryggen.

lördag 5 april 2008

And here it comes

Haha, det här tyckte jag var roligt, att någon kommit in på min blogg, genom att söka på google med ordet:
Moderatfitta,
Tänk på det ni, moderatfitta.

Oh man, oh man.

Jag ska inte skriva om att det är skönt att vara hemma, eller om mannen som förberedde haschcigarett på flygbussen, vars enda baggage var en orange liten påse, eller om vädret, olika tagnetbord, 60-talet, nej inget sådant alls!

Jag älskar SVT, verkligen, Svt är det bästa som erbjuds på svensk tv, nu har jag väl inte sett all svensk tv, men jo, förmodligen är det så. Sedan, nu, såg jag att de ska ha ett program, om barnmorskor tror jag, och om "dramatiken i vardagen". Jag blev, besviken, faktiskt. Jag kanske tar det lite överdrivet hårt, men det är exakt sådana program jag trott att man inte ska se på SVT, men sedan, se där. Jag vill inte att de ska bli sådana, snart kanske de har om dramatiken med plastkirugikliniker. Fast i och för sig, var det inte SVT som började med Robinsson?

Men jag vill att SVT ska fortsätta vara SVT, utan alla serier om "dramatiken i vardagen" jag vill slippa dem. Men vad vet jag, kanske är det bra?