Man kan kanske undra över mina titlar, ibland. Eftersom de verkligen inte, eller oftast, inte har något att göra med innehållet. Då tänkte jag berätta att de antyder till saker, som man kanske inte vill berätta riktigt fast det känns ändå skönt att säga lite av det, liksom så. Äh, jag vet inte. Förresten vad mycket man antyder till, hela tiden, som man aldrig säger. Och, och! Jag ogillar skarpt, (tänkte säga hata men man använder det lite för mycket nu) när någon säger något, som kanske var jätteviktigt, och så har man inte riktigt hört, så säger de "Nej men skitsamma", det är fruktansvärt irriterande, faktiskt, för mig brukar det ibland ta ungefär tre gånger innan jag hör något helt, och då har, för det mesta, alla redan tröttnat på att upprepa sig. Men jag blir däremot väldans glad när folk faktiskt låter det ta den tiden det tar, så man verkligen kan höra, trots att det ibland kanske inte var så inressant.
Nu får alla låtar på min iTunes spela som de vill, då kom PjHarvey, det var längesen, oerhört. Då tänkte jag lite på hur jag var, när jag var ungefär 14. Jätteosäker, faktiskt. Kommunistfitta enligt vissa, hellre det än moderatfitta i så fall. Fast jag tror aldrig någon skulle säga moderatfitta till någon, kanske borgarbracka? Hur som helst, jag var 14, snart 4 år sedan, när man blir äldre är 4 år ingenting, men nu är det ganska mycket, faktiskt. Just det, Agnes, 14 år, osäker, inte ensam, absolut inte. Men jag tyckte inte riktigt om de som jag var kompisar med, eller jo, det gjorde jag, men jag ville ha mer "coola" kompisar, så sjukt töntigt, faktiskt, jag skäms lite. Mycket man offrar för att nå någonstans som verkligen inte spelar någon roll. Sen drogs jag mellan vad jag tyckte och vad alla andra verkade tycka, det var också jävligt jobbigt. Nu är man mest halvkompis med de man var kompis med då, jävligt synd, och de där "coola" som jag ens inte riktigt blev kompis med, bara på låtsas, pratar jag ju inte med alls. Jävligt onödigt helt enkelt, så jävla löjligt.
Jo, fy fan, ibland skäms man över sig själv och får ångest. Men, en vän till mig sa "Man kan inte få ångest, bara glöma bort varför man gjorde som man gjorde" tror inte han läser det här, men ändå, vad jag tänker på det ibland, och går tillbaka och tänker på varför jag gjorde så. Man ville lite mer, kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar