lördag 27 november 2010

Julbord på räls

Något för dig pappa? 


Måste vara bästa Julbordet någonsin.

MAT! (igen)

Det bästa med den här helgen är att den innehåller så mycket (gratis) mat.
Vid lunch var vi alltså hos Benjamins farmor, jag fick säga massa svenska namn och de försökte uttala dem, ungefär såhär: Vad är det där namnet som stavas L-E-I-F??? Lääjf? säger jag, aaaaah LAAIFF! säger dom. Nej Lääääääjjjff. JA! LAIIFFFJJEEE? jo precis, helt rätt.

Ikväll ska vi till en amerikan och få äkta thanksgivingmiddag. Och imorgon blir det lunch hos mamma. Inte behöver jag oroa mig för att gå hungrig i helgen, trots att pengarna tryter. Jag kanske ska äta så mycket jag kan så behöver jag inte äta på hela veckan sen och kan köpa julklappar istället. Har ju faktiskt lite röda bönor i skafferiet.

MAT!

Nu ska vi äta lunch hos Benjamins farmor. De kommer från Italien. Det märks alla pratar i munnen på varandra och jag bara skrattar och får alldeles för mycket mat på tallriken. Rätt fint ändå.
Tummen upp för mat!

fredag 26 november 2010

Motivera mig

Varje kväll innan jag somnar är jag jämt sjukligt motiverad. Ungefär såhär brukar jag säga till mig själv:
Imorgon ska du ut och springa, KUL!
Sen ska du göra klart ALLA de uppgifter till skolan som du vet om.
Efter det ska du städa och diska.

Och jag är verkligen jättepeppad på att göra allt.
Nu är det inte kväll längre och jag försöker få mig att läsa lite sidor i Konst, kön och blick. Det går inte så bra.

Jag önskar jag var som precis innan jag somnar jämt, motivera mig...

torsdag 25 november 2010

24/11

Igår hände något jag tycker är både obehagligt, läskigt och sorgligt på samma gång.

Jag var på ett av de två ställen jag är på om jag inte är hemma, alltså George. Benjamins kompis skulle göra quizet då den vanliga quizkillen inte var där. Vi, eller främst Benjamin skulle alltså supporta. Jag och Stephen körde tvåmanslag och... VANN!!!

För att spola fram en aning. Klockan var väl 1-2 något och jag stod och väntade i toakön. Den stora toan är trasig och alltid låst. Hur som helst kommer det ut en man därifrån som har en jagad blick och knuffar in mig megahårt i väggen. Jag känner att det luktar bränt om honom, öppnar toadörren och ser massa konstiga saker, i ett hörn ligger en blodig tröja och bränt tidningspapper, som alltså precis, precis har brunnit, i toan ligger en tändare och något hårt som också är blodigt. Och det luktar ungefär som bränd plast, sådär frätande.

Jag hämtar Benjamin, framförallt för jag inte vet vad jag ska göra, hans kompisar springer efter mannen från toan, som uppenbarligen är hemlös. Han säger att allt han ville var att ta sig ett skjut, elden var för att göra rent nålen. Historien gör så ont i mig. Vissa av de som var där var förbannande och sa saker som: Han kan lika gärna dö, trilla i floden... Jag blev arg och gick runt och skällde ut folk. Det som är mest sorgligt, med hela grejen är hur en människa kan bli så desperat att man går in på en pub och nästan tänder eld på den för att få knark. Jag undrar vad som fört honom dit, vad som hänt i hans liv för att leda honom dit han är idag. Och det är därför jag blir så arg, när folk säger att han kan lika gärna dö, för det är ett människoliv de pratar om. Och det gör mig så jävla förbannad.

onsdag 3 november 2010

Tisdag

Igår var jag och Benjamin på resturang, ungefär världens finaste. Tegel på väggarna och gamla mörka takbjälkar. Jag drömde lite om att det var en lägenhet och jag bodde där. Utan alla bord såklart.

Benjamin tycker jag är pinsam som tar bilder. Han sa att jag var som en japan.
Det märks att hans pappa inte är fotograf, då vänjer man sig tidigt. 

 Tillslut fick jag fram en liten pose.

 Jag är ju redan en van posare.

Efter maten tänkte vi, gott med irish coffee, eller jag tänkte gott med irish coffee,
Benjamin tänkte mer gott med en pint. Så vi begav oss till de irländska puben De Danu
och mötte upp Pierre och Juliette. Sedan sov vi. Hemma alltså.

tisdag 2 november 2010

Bilder från Halloween

Eftersom jag verkar återgå till mitt gamla jag, det vill säga dålig uppdatering, lägger jag ut massa bilder från Halloween och hoppas på att bli förlåten. Jag var alltså död hemmafru med skotthål i pannan.







Bananerna gav gott banangodis, därför tyckte jag om dem massa.
Mest för att visa hur fint dekorerat det var. Benjamin var mäkta stolt.
Döda cowboyen är kock på resturangen där jag jobbade i somras.