Lite humor såhär på kvällskvisten...
Logorama from Marc Altshuler - Human Music on Vimeo.
måndag 29 november 2010
Jag blir gaaaaalen
pengar och morötter
Nu har jag samma problem som innan Julia kom, alltså lite magert med pengar. (Förövrigt blir jag förbannad på hur mycket pengar styr mitt liv) Därför har jag återigen bestämt mig för att inte köpa mat eller något, förutom julklappar, tills jag åker till Sverige. Dock kommer jag sakna mina clementiner, jag har i nästan två veckor ätit ungefär sju om dagen, men nu är de slut. Jag har ju iallafall morötter, det kanske är lika gott till frukost med gröten?
![]() |
| Mmm.. frukost! |
söndag 28 november 2010
Matkoma
Okej, jag ska inte skriva om mat mer efter detta. Men den här helgen har jag ätit så mycket att jag har hamnat i matkoma. Nu är jag trött och överfull! Öhhh, så känner jag. Så anledningen till dålig uppdatering är förmycket mat.
Nu ligger jag och Benjamin i sängen, han håller i ett ljus och dricker te och säger att han har klass. Han säger även att det roligaste är att vara med han själv, för han har så roliga skämt. Förmodligen gör han detta för jag skajpar med Julia. Attentionwhore.
Nu ligger jag och Benjamin i sängen, han håller i ett ljus och dricker te och säger att han har klass. Han säger även att det roligaste är att vara med han själv, för han har så roliga skämt. Förmodligen gör han detta för jag skajpar med Julia. Attentionwhore.
lördag 27 november 2010
Besvikelse
Jämt när jag tycker om någon, till exempel en författare, revolutionär, konstnär eller liknande händer det att jag helt plötsligt upptäcker något de sagt som byter ut förundran mot avsky.
När jag var 14 avgudade jag Che Guevara. Detta var fram tills att jag läste att han sagt att "Kvinnans enda plats i revolutionen är i sängen med särade ben". Efter detta gillar jag inte han alls.
Nu idag när jag läst boken: Konst, kön och blick: Feministiska bildanalyser från renässans till postmodernism har jag samma avsky för Baudelaire. Han skrev en essä i Le Figaro om "det moderna livets målare" i denna text kan man läsa: "Ibland är kvinna utan tvivel ett sken, en anspelning, en inbjudan till lycka, ibland är hon bara ett ord" Att tillägga: när han skriver lycka pratar han endast om sexuell sådan, eftersom han tidigare i texten konstaterar att kvinnan endast är ett objekt till för mannen. Nu tycker jag såhär om Baudelaire: TA DIG I RÖVEN. Jag skiter fullständigt i att det tillhörde hans tid och allt det tjat. Skitsamma, man säger inte att kvinnan endast är ett ord. Aldrig mer Baudelaire.
När jag var 14 avgudade jag Che Guevara. Detta var fram tills att jag läste att han sagt att "Kvinnans enda plats i revolutionen är i sängen med särade ben". Efter detta gillar jag inte han alls.
Nu idag när jag läst boken: Konst, kön och blick: Feministiska bildanalyser från renässans till postmodernism har jag samma avsky för Baudelaire. Han skrev en essä i Le Figaro om "det moderna livets målare" i denna text kan man läsa: "Ibland är kvinna utan tvivel ett sken, en anspelning, en inbjudan till lycka, ibland är hon bara ett ord" Att tillägga: när han skriver lycka pratar han endast om sexuell sådan, eftersom han tidigare i texten konstaterar att kvinnan endast är ett objekt till för mannen. Nu tycker jag såhär om Baudelaire: TA DIG I RÖVEN. Jag skiter fullständigt i att det tillhörde hans tid och allt det tjat. Skitsamma, man säger inte att kvinnan endast är ett ord. Aldrig mer Baudelaire.
MAT! (igen)
Det bästa med den här helgen är att den innehåller så mycket (gratis) mat.
Vid lunch var vi alltså hos Benjamins farmor, jag fick säga massa svenska namn och de försökte uttala dem, ungefär såhär: Vad är det där namnet som stavas L-E-I-F??? Lääjf? säger jag, aaaaah LAAIFF! säger dom. Nej Lääääääjjjff. JA! LAIIFFFJJEEE? jo precis, helt rätt.
Ikväll ska vi till en amerikan och få äkta thanksgivingmiddag. Och imorgon blir det lunch hos mamma. Inte behöver jag oroa mig för att gå hungrig i helgen, trots att pengarna tryter. Jag kanske ska äta så mycket jag kan så behöver jag inte äta på hela veckan sen och kan köpa julklappar istället. Har ju faktiskt lite röda bönor i skafferiet.
Vid lunch var vi alltså hos Benjamins farmor, jag fick säga massa svenska namn och de försökte uttala dem, ungefär såhär: Vad är det där namnet som stavas L-E-I-F??? Lääjf? säger jag, aaaaah LAAIFF! säger dom. Nej Lääääääjjjff. JA! LAIIFFFJJEEE? jo precis, helt rätt.
Ikväll ska vi till en amerikan och få äkta thanksgivingmiddag. Och imorgon blir det lunch hos mamma. Inte behöver jag oroa mig för att gå hungrig i helgen, trots att pengarna tryter. Jag kanske ska äta så mycket jag kan så behöver jag inte äta på hela veckan sen och kan köpa julklappar istället. Har ju faktiskt lite röda bönor i skafferiet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

