Dåliga tv-program. Sådana finns det många av. Fast det värsta är väl att jag faktiskt tycker de är skitbra. Varje gång jag slår på tv:n och det är något som heter: Hollywoods badguys, eller liknande kryper jag upp lite extra i soffan och ler förnöjt. Samtidigt skäms jag så oerhört mycket. Det är ju trots allt inte meningen att jag ska tycka om dem, jag borde kolla på nyheterna och läsa Kafka istället. Men jag orkar inte, jag älskar intelligensbefriandeprogram, jag kan nog sitta och kolla på dem hela dagarna, med en ångest som ständigt växer visserligen, men jag älskar det likt förbannat.
Det är väl inte så att jag kollar på tv nonstop, men väldans mycket, speciellt på skräp. För det är skräp, jag får egentligen inte ut något av det alls, faktiskt, bara det att jag slipper att tänka. Det kan dock var nog så skönt, men ändå. Läs en bok brukar min mamma säga, när hon ser mig sitta fastklistrad vid ännu en såpa. Jo tänker jag, det borde jag, men gör jag det? Nej, jag sitter kvar och njuter, tänker att den där boken kan jag ju läsa sen.
Måste lägga till en sak, att jämt när jag ska börja läsa en bok, glömmer jag den hos mamma eller pappa och så måste jag börja om en massa gånger. Så när jag läst en halv bok sisådär tre gånger ger jag upp och är besviken på mig själv i några dagar.
Jo, jag är rätt hopplös. Men jag önskar att jag var en sådan som inte kollade på tv alls, inte satt vid datorn (jo lite vid datorn, men då skulle jag bara skriva mail och rädda världen). Jag vill vara en sådan som läser en massa böcker, är oerhört bildad med världens största ordförråd. Det är väl inte så svårt att ändra i och för sig. Men, jag orkar inte, jag är helt jävla orkeslös. Jag tänker liksom alltid att jag tar det där på nästa lov. Fast, då är det ju bara ännu mer tid till tv-tittande.
Nu kanske det låter som jag kollar på tv hela, hela tiden. Fast det gör jag ju inte. Bara nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar