Nu är det såhär att jag tills måndag ska skriva om digitala medier. Grejen är att det är så otroligt flummigt. Helt konstigt. Vissa texter säger att konst på nätet: net.art som det heter, är maillistor och massa skumt. Eller så är jag helt pantad och fattar inte. Men jag brukar tycka jag är förhållandevis smart. Nu om någon har mer koll på detta än jag, klistrar jag in uppgiften, bara för att få lite reflektioner, från någon. Snälla?
Uppgiften:
Den här uppgiften berör särskilt digital konst. Läs Paul, Green och Garcia. Titta på de nätkonstverk som länkas till i momentet, samt några av de videoverk som ligger efter momentet bland kursmaterialet.
Studera sidan www.monet2010.com (obs! sidan kräver Adobe flash player). Fundera dels över hur ”nya” medier förhåller sig till de ”gamla” som denna delkurs i övrigt har handlat om, dels över hur de olika medieformerna förhåller sig till varann. Dvs. vilka fördelar/nackdelar det finns hos ett medium jämfört med ett annat.
Om hela frågeställningen kring nya medier börjar kännas lite gammal, vad gör vi då? Ifrågasätter mediebegreppet, eller dess relevans för konstdiskussionen? Går det? Är vi dömda att börja om eller att förlita oss på att det alltid kommer nya ”nya medier”?
2 kommentarer:
Svårt egentligen att prata om ”nya” medier. Dessa interaktiva presentationerna har ju funnits i 10-15 år, men det är väl först nu som journalister o vanliga människor konsumerar det. Så, om det med "nya" innebär just nu och i framtiden och det "gamla" är för 15 år sedan blir det svårt. Det är fortfarande klassisk multimedia. Bilder på konstverk blandas med texter, musik, videofilmer, intervjuer. Man kan interativt klicka på det man vill veta mer om. Den enda skillnaden är att det går att sprida via internet och på många fler plattformar. Konsten kan nå många fler. Demokrati? Ekonomi? Varför gå till ett museum när man kan se allt på en hemsida?
Och det är ju skillnaden. När jag var i Barcelona i våras kollade jag in utställningen i källaren på Sagrada Família. Mäktigt! Inga datorer, inga interaktiva flash-sidor o inte en endaste knapp att trycka på. Det som fanns var en fantastisk fysisk miljö där man kunde ta på konsten. Man fick gå i verkstäder och känna lukten av hantverk, man fick läsa originalböcker och andas samma miljö som någon annan gjort. Nån med stora visioner. Jag tyckte det var coolt...
Så frågan är väl om inte det är skillnaden när vi nu går in i den digitala framtiden. Allt genereras som snygga kopior, men det har inte längre nån koppling till originalet. Du kan inte längre titta på färgduken och se penseldragen, du kan inte känna lukten eller atmosfären. Det har blivit kliniskt snyggt, men dött.
Tack så mycket för svaret! Jag håller med dig om att när man visar gammal konst i nya medier, så förlorar det mycket känsla. Å andra sidan gör det även mer konst mer lättillgängligt för den stora massan. Det som jag inte tog med i mitt inlägg är att vi även ska diskutera internetkonst, alltså konst som skapas och visas på internet. För mig blir detta i grund och botten en fråga om vad konst egentligen är? Eftersom vissa av de hemsidor vi sett, enligt mig endast är flummiga och saknar något riktigt innehåll. De ger mig ingenting, och i grund och botten, anser jag att konst är något, som förmedlar och skapar känslor. Inte massa siffror på en sida på internet.
Jag hoppas bara att vi inte tappar bort den här känslan, som du skriver, av riktig konst. För det är ju trots allt den upplevelsen, att se och känna som är själva essensen. För mig.
Skicka en kommentar