Om att flyga

I övermorgon åker jag till Sverige. Alltså på torsdag. Och allt jag kan tänka på är att jag inte vill dö i en plankrasch. Varje gång jag flyger är jag nästan övertygad om att jag kommer att dö. Framförallt om det skakar och rycker. Jag börjar gråta och får lite lätt panik. Sist jag åkte hem, grät jag när vi startade. Bredvid mig satt ett liten pojke som tydligen också var rädd för att flyga. Han frågade mig varför jag grät. Upprörd som jag var sa jag: För jag inte vill dö. Varför ska du dö frågade han. För att vi kommer att krascha svarar jag. Detta resulterade i att han också får panik, varpå pojkens mamma kollar argt på mig. Jag rodnar och gråter ännu mer. Det var en rolig flygresa. Bättre lycka nästa gång.